Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Högst uppe i Kebnekaise av AND. PALLIN
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ryggsäcken på ryggen. Det var oroliga ögonblick, och jag hörde,
hur det i rymden ovanför mig ljöd gång efter annan: »Tag
repet i ryggsäcken!» Det måtte ha tett sig obehagligt för
Baumann att se, hur repet släpade över snön och kunde
snärja mig – men jag hade ej ro att rulla upp det i en
ögla och lägga det om halsen, utan lät det släpa efter mig.
När den farliga gången över drivan var över, såg jag mig
om, och jämte Baumann avtecknade sig däruppe mot molnen
ett stenröse i form av ett kors, som han rest på den
punkt, där han steg upp. Jag återvände nu ned i kitteldalen
och sammanträffade där med Borg Mesch.
Baumann har talat timme och åter timme om sin färd,
och jag har lyssnat som sällan, lyssnat till sagan om lösningen
av kitteldalens spörsmål, sagan som blev sann för Baumann.
Från den snöfyllda klyftan hade han till höger följt
några klipphällar, som lutade ut mot avgrunden. Dessa
hällar voro visserligen breda, men hala och översipprade
av vatten; spikkängorna kunde halka, de voro ju ganska
nötta, och för att få tryggheten av klädernas och flata handens
friktion mot dessa förrädiska hällar hade han i sittande
ställning hasat sig fram till helt nära vattenfallet.
Över hällarna reste sig klippväggen lodrät.
Här började den ur alpinistisk synpunkt mycket svåra
passagen. Från denna punkt var den enda möjligheten att
taga sig upp att, med någon dragning åt vänster, klättra
uppför den så gott som lodräta väggen. Allt berodde på
spikarna i kängorna. En spik kan bli min död, tänkte
han och tog av sig kängorna för att på alpinistiskt sätt
klättra i strumporna, en klättring som han förut talat med
mig om. Han hängde kängorna i remmarna över halsen
och försökte klättra upp, men blev genast genomvåt om
fötterna av det iskalla, sipprande smältvattnet. Det gick
inte. Det svåraste var att taga på kängorna.
Klättringen uppför klippan var svår; den erbjöd endast
två till några centimeter breda kanter eller skrevor i väggen
som stödjepunkter, och efter omkring 3 meters
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
