Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sulitälma-Salto av ASTA KIHLBOM
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
248 ASTA KIHLBOM
Vattenytan skall höjas, holmarna och de laga stränderna
försvinna, och av alla småsjöarna blir en enda stor sjö,
en av de större i Lappland. - Men klockan är 8 på
morgonen; återigen ha vi varit i gång ett helt dygn’.
Lägerplats och tältning börja locka.
Nere vid Svaltjajaure, alldeles vid Svaltjajokks utlopp
utses lägerplatsen. Tälten resas omedelbart invid
strandkanten. En nästan vemodig känsla kommer över oss, det
är ju sista gången.
Jokken utanför rinner vänligt porlande förbi; dess
melodiska sorl och lapphundarnas avlägsna skall är det enda
som hörs.
Vandringen är slut, nu återstår bara båtfärden nedför
sjöarna. Vi starta tidigt. Det är den 21 juli. Två båtar
med lappbesättning, ej alltför sjövan. Det är hård blåst,
lyckligtvis dock medvind. Det lilla löjliga lapska råseglet
hissas, men mer än den lilla trasan behövs dock ej för att
båtarna skola skjuta en överraskande kraftig fart. Nils
finner dock seglet i sin båt opassande litet, och i en hast
ökar han ut det med en tältmatta. Nu faktiskt rusa vi i
väg; den smala, lätta båten glider smidigt fram mellan
sjöarna, som skumma vita alldeles vid relingen. Där ligger
en stor sten och bränner i vattenytan rätt för över. Lappen
Sunna pressar hela sin tyngd mot styråran. I nästa
ögonblick stryka vi tätt förbi. - Farten är nu säkert sex knop.
Den stora båten har redan svängt in i lä bakom en udde,
och vi följa. Kafferast tydligen. - Elden har redan blivit
tänd, och när jag kommer fram, ångar det härligt nr fem
kaffepannor.
Nere på Suorvajaure blåser full storm; här måste revas
kraftigt, en liten klut får sitta kvar, den stöttar båten i de
väldiga brotten. Lilla Sjöfallet närmar sig med en
förfärande hastighet, lapparna se oroliga ut och diskutera
ivrigt med gälla röster hur långt in man skall hålla för att
inte dras med i strömvirvlarna från fallet. Här är
fångbommen, båten susar över. Nu gäller det! Lapparna skrika,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
