Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STOCKHOLMSNATURENS HISTORIA 17
Land var där Stockholm ligger, då för några hundra
miljoner år sedan den kambriska tiden begynte. Då började
landet sakta sjunka, kanske någon meter i århundradet, kanske
mindre, kanske mera. Nya sandlager, denna gång vita, ej
röda, svämmades ut i det nyuppståndna havet; detta blev
djupare, grått lerslam följde; det blev än djupare, kalkslam
utfälldes. De gråa färgerna tala om ett land, där fuktiga
vindar kommo marken att antaga färger liknande dem, som
i våra dagar känneteckna Nordens natur.
Ringa sannolikhet finnes att felslut göres genom att
antaga att avsättningarna i östra Mälartrakterna och utanför
liggande nejder voro väsentligen desamma som i den förut
nämnda något hundratal kilometer avlägsna ringen av
kambriska och siluriska bergarter. Det enda fullt säkra beviset,
som dock finnes för att så verkligen var fallet, utgöres av
obetydliga sprickfyllnader av en vit kambrisk sandsten, som
trätfats såväl på Runmarö (på Betesholmen) som på Åland
och på platser utmed Finska viken. En lagerföljd liknande
Kinnekulles, ett par hundra meter mäktig, med sandstenar,
skiffrar och kalkstenar, kanske t. o. m. ett väldigt rev av
koraller och kalkalger liksom på Gottland krönande
byggnaden, kan sålunda med rätt anses ha vilat över de
nejder, där Stockholm ligger. Nu är den borta, nästan till
allra sista spåret. Vilka makter ha fört den bort? Regn
och rinnande vatten, kanske också ökenvittring och
vindar, ty vi veta, att under en lång följd av årsmiljoner
vid slutet av jordens forntid i länderna kring
Skandinavien, och därför sannolikt även inom dessa, vida öknar
och stäpper bredde sig.
Från hela jordens forntid, från hela dess medeltid och
från den allra största delen av dess nyare tid, ett skede
efter vad bäst vi ana om tre till fyra hundratal miljoner
år, saknas avlagringar i Stockholmstrakterna. Goda skäl
göra sannolikt, att dessa nejder alltjämt förblivit land, att
över desamma huvudvattendragen under de nederbördsrika
skedena runno fram från NV mot SO, att det sakta arbetet
med bergens söndermalande fortskred så långt, att för någon
2 Svenska Turistföreningens Årsskrift i922.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
