- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1922. Stockholm /
65

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

HELGOS.ION.

GAMLA VATTENVÄGAR FRÅN ÖSTERSJÖN TILL MÄLAREN 65

tade vi ett icke förut antecknat gravfält med små och
medelstora, tämligen låga högar, försedda med fotkedja av
upplagda stenar. Mitt emot, på kanalens östra sida, ligger
ett tidigare känt gravfält av samma karaktär i en härlig
ekdunge. Ståtliga äro de båda nekropolerna, var på sitt
sätt. De härstamma sannolikt från yngre järnåldern.

Nu bära vi
båten förbi den lilla
slussen, ty det är
sent och
slussvakten har gått hem
och lagt sig. Snart
därefter kunna vi
lägga den trötta
kölen till vila på
stranden i
Åkersberga by och oss
själva i de små
trevliga gästrummen
i samma bys vänliga och snygga gästgivaregård.

Nästa morgon går färden vidare norrut. Kanalen vidgas
och blir till en vassbekransad vik, över vilken Österåkers
kyrka reser sitt vackra torn. Den är den första i en hel
rad, som vi skola träffa på efter leden. Ty alla kyrkor i
trakten ligga intill denna. Det är förresten rätt naturligt,
när man tänker efter. Här gick farvattnet, här kommo
människorna och här slogo de sig ned för att fiska och
längre fram odla. Så blev här bygd. Men där bygden
låg tätast, där bodde de rikaste och inflytelserikaste
bönderna. Och när kristendomen sent omsider kom hit, var
det dessa som bestämde var kyrkan skulle ligga, eller
kanske rent av uppförde den för eget bruk. Och där ligger
den än i dag.

Så kommer Garnsviken (den östra), en nästan milslång,
smal spricka, härligt vacker och frisk med bergiga
stränder och få men ståtliga gårdar. Den förnämsta är väl
Hakunge på östra stranden, nämnt på medeltiden och, såsom

5. Svenska Turistföreningens Årsskrift 1029.

Förf. foto.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:02:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1922/0105.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free