Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GAMLA VATTENVÄGAR FRÅN ÖSTERSJÖN TILL MÄLAREN 67
vatten på oss, när vi rodde förbi. — Det var som i en saga
av Andersen.
Dock hava alla ting en ända, och så även den djupa
sköna ån. Rätt som det var skrapade kölen i botten, och
när vi tittade efter, sågo vi en stor häll skjuta upp ur dyn
tvärs över farleden. Den kom från en skogig ås på östra
stranden och sköt upp som ett par bergknallar ur
sump-ängen på den västra. Strax bortom dessa låg Vada kyrka
på en kulle. Här var alltså en gång vadstället för dem,
som ville över älven innan broar byggdes i vårt land.
Denna plats måste ha varit av betydenhet på den tiden.
Och mycket riktigt, där avteckna sig mot västerhimlen tre
mäktiga gravhögar, verkliga kungshögar.
Bortom Vada får ån en ny karaktär. Här kan man
knappt komma fram för näckrosor, vita och gula, och i
stället för stränder ser man snart bara vass. Då vet man,
att man är ute på den på kartan skönt blå Vadasjön. Vid
gården Benhamra närma sig åter stränderna varandra och
ån blir strid, så att man får knoga riktigt för att komma
uppför den. Sedan är man uppe i Helgösjön, vars nedersta
del är åtminstone något öppen, medan dess övre och största
parti påminner om Tåkern, ej minst i anseende till det
oerhörda fågellivet. En upptäcktsfärd i dessa vassdjungler
är spännande. Första resan använde vi ett par tre timmar
till att leta rätt på åns fortsättning ur de oerhörda vassarna.
Det är alltför svårt att beskriva hur den slingrade. Och
ingen bör försöka ro den gamla farleden stort längre än
1 km norrut från Helgösjön. Ty sedan vi stoppat
ungefär en gång var 10:de meter på alla slags »tvärtäppor», från
vanliga pålar till hela gärdesgårdar, körde vi sluligen ohjälpligt
fast i överflödande vegetation och total vattenbrist, just där
Rimbobanan går över ån 1 km V om Ekskogens station.
Sedan är farleden bara ett uselt dike.
Mitt i en åker, 1 km N om Helgo, får Närtunaån en
biflod från NO, Kårstaån, vilken kommer från sjön
Sparren, där det tycks finnas vatten. Den är också av något
bättre kvalitet och vattenstånd än den historiska farleden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
