- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1922. Stockholm /
106

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

106 IVAR SIMONSSON

Av stadens övriga många medeltida kyrkor finnas numera
inga andra än dessa båda kvar. På gammal grund, Sankt
Gertruds gillestugas, där Karl Knutsson 1448 för första
gången valdes till konung, ligger dock den tyska kyrkan,
ehuru den eljest väsentligen är från 1600-talet- Tornet, som
nu är en så karaktäristisk linje i stadens silhuett, är dock
ännu icke femtio år gammalt. Tyska kyrkan ligger i en
mycket minnesrik del av staden och gömmer en mängd
betydelsefulla skatter.

När man under Gustav II Adolfs tid började välva
planer på stadens utbyggande i stor stil, tog man alls ingen
hänsyn till den medeltida staden och dess traditioner. Den
var för trång och för mörk: Man vill nu bygga efter nya
och stora mått. Nu rutade man upp malmarna i
fyrkantiga kvarter mellan breda gator och med järnhård
konsekvens fullföljde man de storvulna planerna. Det är
egentligen först nu, som staden gripes av renässansens anda,
även om denna formar den i barock. 1600-talet är de
stockholmska palatsens tid. Bäst se vi denna stad i Dahlbergs
Suecia antiqua et hodierna, där de stolta byggnaderna, som
den nya tjänsteadeln byggde sig, träda fram i all sin
rikedom. Det var signifikativt för den tiden, att av de stora
arkitekterna Jean de la Vallée var borgmästare och
Nikodemus Tessin d. ä. rådman i Stockholm.

Nu stå mestadels de gamla palatsen avskalade all sin
forna glans och ha icke mycket att säga om den festivitas,
som präglade 1600-talets Stockholm. På Riddarholmen,
där ämbetsverken efter reduktionen blivit slottsherrarnas
arvtagare, stå de gamla byggnaderna ännu med sina kala
och torftiga fasader, som knappast låta en ana, att där
bakom ännu kunna dölja sig stora gemak med tak i
barockens rikaste stuck. Det sorgligaste exemplet på förfall
är dock det södra stadshusets öde. Denna ypperliga
tessinska byggnad, fullt färdig under 1690-talet, har haft
olyckan att bli det största offret för sammanbindningsbanan
och ligger nu i det närmaste dödsdömd, smutsig och
ned-sotad i en grop vid Götgatans mynning.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:02:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1922/0146.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free