Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÅN BYGDERNA KRING SOMMEN OCH TRANÅS 249
och ramlande urbergsras, där en stilla vik, som speglar
buckliga herrgårdslindar. Här utsikt över sjövidder och
skogsmattor tonande hän i blådisets tjärran, där en trång
sprickdal, mörk och fuktig av drypande mossa.
Landskapets krona och stolthet är, sade jag, Sommens sjö.
Låt oss därför först göra en rundtur kring dess fjärdar
och vikar, antingen ombord på den 60-åriga veteranångaren
Karl Johan eller med någon av sjöns många vinthundar,
motorbåtarna. Tranås stad är bäst som utgångs- och slutpunkt.
Tvenne milslånga, smala vikar skjuter den stora sjön
norrut, likasom ville den med giriga armar gripa efter den
modärna kommunikationsleden av stålräls, Östra stambanan
mellan Tranås och Boxholm, men den kan icke stäcka de
små människobarnens energi, ty vid Boxholm hoppar
järnvägen över den ena griparmens finger, Svartån, och löper
vidare norrut.
Det gäller att ha ögonen med sig, då man färdas på
Sommen, ty hastigt som i ett kaleidoskop skifta tavlorna,
och den ena vackra ’udden och holmen efter den andra
snuddar förbi.
Strax bakom barrskogskulissen därborta reser sig, famnat
av högstammiga tallar och granar, det grandiosa palats,
som är ett välsignat hem för bröstlidande, det modärna
sanatoriet Romanäs, fullt av stil och färg. Och inte är
det underligt att de sjuka må väl, ty lättare, renare luft
än den som silar mellan Romanäslandets furor kan väl
knappast tänkas. Det kan inte hjälpas, här måste vi göra
en landstigning för att från Röhälla utsiktsberg se ett
panorama, som visar kanske den bästa bilden av
Sommenlandskapet. Miltals söderut når ögat, famnande glittrande fjärdar,
böljande gröna skogshav och längst söderut, där fjärrsiktet
förlorar sig i lila, toppiga skogsberg uppradade som
soldater i led.
Snart sl^mta vi på vänster hand den lilla näpna Blåviks
kyrka, uppflugen bland gyllengrönt lövverk med en ansenlig
höjd till bakgrund. Det lilla templet, de toppiga holmarna
utanför och stranden med de uppdragna »skepen», allt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
