Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
296 CARL FRIES
han slafsade i sig bären. Här dugde ej att dröja; björnen
kunde när som helst märka faran och fly. Då hade skottet
blivit än svårare. Det fick gå, på vinst och förlust, rätt
mot bredsidan. I nästa ögonblick rusade björnen sårad och
rasande rakt mot jägaren. Men han möttes av hunden, gav
till ett »vråmande» och ändrade kurs. Hunden efter. Det
PITE ÄLV OVAN UTFLÖDET I TJEGGELVAS. Förf. foto.
gick sakta för Vuojatbonden att följa de knappa blodspåren,
tills hunden kom tillbaka. Han var överstänkt av blod,
hade tydligen hållit jämna steg med björnen. Och han
visade vägen till den väldiges dödsplats. Sedan blev det
kalas på björnstek i Vuojatgården.
— Syns det till några örnar nu för tiden?
— Voj, voj, nog finns det örn.
För ett par år sedan tog örnen ett lamm i Vuojat. Boet
är i Jervas’ branter. Holmbom, den fågelkunnige
»professorn» i Njunjes, var där en gång för att söka få tag i
äggen, men dyrgriparna lågo säkra på sin avsats.
Det var midnatt när vi kommo till lapparnas länning vid
mynningen av Jervasjokk. I sluttningen är tallskog, men
lövsnår och en rikedom av blommor följa det forsande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
