Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TILL PITEDALEN 307
fjällen inträffade för några år sedan en egendomlig
katastrof. En renhjord på flera hundra djur störtade sig,
hetsad av en flock vargar, utför ett fjällstup. Därnedanför
låg länge ett berg av döda renar; de kunde ej
tillvaratagas. Av den vargflocken dödade Skärfa-Lars följande
vinter de flesta.
När Skärfa-Lars talar om varg, får hans röst ett
obeskrivligt, lågmält tonfall — det nedärvda hatet vibrerar däri.
Naturligtvis jagar han på det gamla lapska sättet, ränner
ifatt vargen på skidor. Han har fått ränna så skarpt ibland,
att det kommit blod i munnen och han känt döden nära.
»Jag blir en helt annan människa, när jag är efter varg»,
säger han halvt för sig själv.
En gång när han ränt upp vargen och denne låg
utmattad vid hans fötter i snön, väntade han med dråpslaget
och såg vargen in i ögonen. Vargen sneglade först på sned
upp mot sin besegrare, men kunde ej uthärda blicken, utan
borrade huvudet ned i snön. »Så skämdes han», slutade
lappen.
Det är mitt i den ljusa natten när vi gå genom sundet
till Tjeggelvas. Återigen som på Latonjaure och Karatj
SALVOJOKKS RAVIN. Förf. foto.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
