Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
310 CARL FRIES
som står och faller med renskötseln, är så gott som
försvunnen från Västerfjäll. Man bor i hus av den svenska
ödemarkstypen; en ensam kåta som står där bland stugorna
är degraderad till rökhus. Man klär sig på det svenska
viset. Man odlar korn och potatis som de svenska
nybyggarna. Men det lapska sticker ännu fram i spridda
drag. Alla äro svenskkunniga, men inbördes tala de alltid
lapska. Bland visthusen står en lapsk stolpbod, båtarna
vid stranden ha den lapska fasonen, och ett torkskjul för
fisk är nog också av gammal lapsk modell. Fastän
hus-gerådet nästan allt igenom är fabriksalster, finns den gamla
handaskickligheten och stilsäkerheten ännu kvar. En
adertonårig pojke bär vid sitt bälte en slidkniv av egen
tillverkning, som är ett ädelt litet konstverk. En gubbe har
till specialitet renar i leksaksmässig miniatyr och så
förbluffande naturtroget gjorda, att man påminnes om
bush-männens och grottmänniskornas naturalistiskt säkra
djurfigurer.
Första dagen i Västerfjäll var en ovädersdag med åska
och regn. Det var omöjligt att våga sig upp i fjällen. Vi
fingo vackert stanna hemma i den präktiga vinterstuga, som
lapparna gästfritt upplåtit åt oss.
Små händelser inträffade i vår enformiga dag. Vi hade
pratstunder med lapparna om förhållanden av alla de slag,
om örnar och björnar och annat. På eftermiddagen tågade
samtliga ungdomar i byn helgdagsklädda — det var söndag
— upp till vinterstugan och anhöllo om att få bli
fotograferade, vilket gärna beviljades. Klockan sju på kvällen
kommo getterna som vanligt självmant hem från betet.
Några ögonblick trängdes de kring ett par hoar innehållande
dagens köksavfall, sprungo så in i fähuset och lappmor
efter för att mjölka.
På kvällskröken blev det oss till ära bal i vinterstugan.
Byns spelman kom upp med sin fiol, och den allestädes
närvarande grammofonen kom också i gång. Pojkarna voro
litet blyga, och i början fick jag ensam svänga om med
lappflickorna, som räckte mig halvvägs upp. Men till slut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
