- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1922. Stockholm /
358

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

stodo vi uppe på vattendelaren. Aldrig skall jag glömma
den syn, som här uppenbarade sig för oss — bakom och över
oss var himlen mörk och regntung, men långt borta i väster
avtecknade sig Lofotens tinnar som en uppenbarelse mot den
gulröda himlen. Blott några korta minuter varade synen, och
sen kom regnet över oss.

Nu började nedstigandet. Vägen är lätt att hitta, då man hela
tiden följer samma dalgång och vägen sträckvis är märkt med
små rösen. Snart ha vi kommit in på en liten gångstig och
stå slutligen inför den hänförande syn, som alltid möter en, då
man kommer från det gråa och kala fjället och blickar ut över
en norsk fjord.

Nu återstod den sista, branta nedstigningen till Grundfjordsbotn,
som var rätt besvärlig och slipprig efter regnet, och så
voro vi lyckligen nere i »botn», där vi fingo mat och husrum
hos fiskarlappar. Dagen därpå seglade vi till Kærvik, där vi
ogo båten till Lödingen och fortsatte med »Hurtigruten» till
Trondhjem. R. Vbg.

*     *
*

EN BESTIGNING AV KALLAKTJÅKKO.



Kallaktjåkko är väl ett ganska obekant namn bland Lapplands
fjäll, ehuru det hör till de högsta bland dem. Såvitt känt har
det ej heller bestigits förrän sommaren 1921, då vi, teknolog P.
Österberg och undertecknad, beslöto oss för att såsom en
avslutning på vår sommarvistelse i Lappland, närmare bestämt
Porjus, företaga en bestigning av Kallaktjåkko.

Från Porjus till Suorva foro vi med kraftverkets båtar, och
sedan började den verkliga fjällturen. Vi lånade en roddbåt,
och den 11 aug. på kvällen gåvo vi oss i väg ut på Suorvajaure.
Sjön låg blank och lugn, så att det gick raskt framåt. Endast
i »skärgården» mellan Suorvajaure och Alemusjaure hade vi litet
svårt att orientera oss, då det var så mörkt, att vi måste lysa
oss med tändstickor för att kunna se kartan. Vi klarade oss
emellertid fint, och efter omkring sex timmars oavbruten rodd
voro vi framme vid Suollakajokks mynning, vars östra sida med
dess rika grönska och vackra björkskog erbjöd en sällsynt
trevlig lägerplats. Sedan vi gjort upp eld och stillat vår värsta
hunger, ägnade vi oss åt att beundra utsikten, som verkligen
var storslagen. Alemusjaure låg som en spegel framför oss och
i bakgrunden höjde sig Akka, fullständigt molnfri. Snart tog
dock tröttheten ut sin rätt och vi började ordna oss för natten.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:02:30 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1922/0398.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free