Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bergvandringar och strandstudier i Hälsingland av A. G. Högbom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24 A. G. HÖGBOM
Vi ha hittills hållit oss till utkanten av Hälsinglands mera
höglänta trakter och på dessas mot öster fritt liggande
bergsluttningar, som varit mest påverkade av havet, studerat
dettas verkningar och högsta strandmärken. Bege vi oss
in i höglandets dalgångar, dit havet sträckte sig som
fjordar och sund, bliva dess verkningar mindre i ögonen
fallande, då vågsvall och bränningar här gjort sig vida mindre
gällande. Där fjordarna emellertid utbredde sig till vidare
fjärdar, såsom omkring Dellarna, Ljusdal och Bollnäs (jfr
kartan å sid. 26), äro spåren av havet jämförelsevis tydligt
avsatta på de mera fritt liggande bergsidorna. Så ger sig
M. G. tydligt tillkänna på Storåsen (323 m), där den
vänder sin sydöstra sluttning mot den dåtida, åt detta håll
öppna Dellenfjärden. Man kan till och med från
järnvägen söder om Dellen, alltså på ett avstånd av nära 3 mil,
om belysningen är gynnsam se var M. G., som här ligger
på ungefär 240 m ö. h., alltså väl 80 m under toppen,
bör gå. Ty ovanför denna nivå är berget starkare
skogbeväxt än närmast under M. G.; alltså en motsvarighet till
de små skogskalotter vi sett förut, t. ex. på bergen norr
om Bergsjö. Vid Ljusdal och Färila är också M. G.
synlig på åtskilliga mera fritt liggande sluttningar, så på
Rossåsen på en höjd av 242 m och på Vallåsen (Färila) med
ungefär samma höjd. Även Bolleberget vid Bollnäs visar
M. G. i form av frisköljda block och blockgördlar samt
mindre tydliga strandvallar. Dess höjd är där omkr. 227 m.
I de längst inskjutande grunda och trånga vikar, som
havet bildade (jfr kartan å sid. 26) t. ex. i Voxnadalen, i
Ljusnans dalgång från Färila upp till Kårböle, i Hennans
dalgång väster om Ramsjö kyrka, i Svågaälvens dalföre
nordväst om Dellen, utförde älvarna grus, sand och slam,
som där uppbyggde deltaland upp emot dåtida havsytan och
avsatte lera på fjordarnas botten. Det största deltat från denna
tid är den stora sandplatå, genom vilken Ljusnan skurit sig
ned mellan Kårböle och Färila. Det är tydligt, att vid landets
höjning ur havet och dettas småningom försiggående
tillbakaträdande flodmynningarna, och därmed deltabildningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
