Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bergvandringar och strandstudier i Hälsingland av A. G. Högbom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28 A. G. HÖGBOM
i de öde skogarnas region, där den oförändrade, skogklädda
moränmarken råder och täcker alla berg och sluttningar,
som icke äro så branta, att jorden ej kan ligga kvar. I
sankare lägen är moränen i sin ordning täckt av kärr och
mossar med ingen eller blott förkrympt skog (fig. 12).
Från kartan och de anmärkningar, den givit anledning
till, återvända vi nu till högsta marina gränsen. Vi kunna
slå oss ned på något av de förut omtalade bergen, där
denna gräns är väl utbildad. När vi befinna oss där uppe
och blicka ut över landskapet och tänka oss, vilka
förändringar det undergått, sedan havet svallade där vi nu sitta,
så vilja vi gärna föreställa oss, att därtill fordrats långa
tidrymder. Men å andra sidan, när vi se de märken havet
lämnat efter sig här uppe, när vi se de av bränningarna
hopvräkta stenarna och klappervallarna ligga så orubbade
där, när vi se de mot den forna stranden uppskjutna
blocken i de lätt igenkännliga lägen, till vilka kustisen pressat
upp dem, och när vi se huru just i själva gränslinjen
moräntäcket skarpt, liksom tvärt avskuret, sätter av mot den
av bränningarna renspolade hällen nedanför (fig. 13), när vi
se allt detta, tycka vi kanske, att det ter sig som om havet
helt nyss svallat här uppe. Troligen tränger sig då med
styrka den frågan på oss, om man har någon möjlighet att
avgöra, huru länge det är sedan havet nådde hit upp. Till
en början kunna vi då lätt konstatera, att det måste ha
varit först sedan istidens mäktiga landis befann sig över
området, ty det är ju i det moräntäcke, som denna is lämnat
kvar efter sig, havet satt sina märken, och det är
moränmarkens osorterade blandning av block, stenar, grus- och
jordpartiklar, som bränningarna bearbetat, dels lämnat kvar
som frisköljda block, dels kastat upp till klapperfält, dels
svämmat ned för sluttningarna som sand, dels brett ut över
dalbottnarna som lera. Det är förövrigt tydligt, att alla dessa
havets verkningar måste förläggas efter landisens
avsmältning, emedan de i annat fall skulle blivit förstörda av
landisen, när den skred fram över trakten.
Men den geologiska forskningen har komniil åtskilligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
