Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hälsingland under förhistorisk tid av Arvid Enqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄLSINGLAND UNDER FÖRHISTORISK TID 51
narna omkring Ljusnans nedre lopp, uppgå till ett antal
av omkring 300 eller något mera. I jämförelse härmed är
landskapets norra del med sina mer än 2 000 förtecknade
forngravar mycket rik. Särskilt har trakten omkring
Hudiksvallsfjärden synbarligen varit av stor betydelse. Enbart i
Tuna socken har man mer än 500 gravar, och de
angränsande socknarna Forsa och Hög ha vardera nära 300 fasta
fornlämningar. Det inre av landskapet, västra Hälsingland,
är däremot märkbart fattigt på såväl lösa fynd som gravar.
Endast ett ringa fåtal sådana finnas antecknade härifrån
(Arbrå, Järvsö och Ljusdal). Kulturellt sett sammanhänger
norra Hälsingland vida mera med området i norr,
Medelpad, och särskilt trakten omkring Ljungans nedre lopp,
än med södra och västra Hälsingland. Samman med detta
förra område bildar norra delen av Hälsinglands
kuststräcka under större delen av järnåldern ett av Norrlands
kulturcentra, viktigt därför att det utgör den ena
ändpunkten av den stora, för samfärdseln så betydelsefulla stråkväg,
som utefter Ljungan, via Jämtland, förbinder Bottniska
viken med Västerhavet i Trondhjemstrakten, det urgamla
Tröndelagen. Sagorna förtälja ej så sällan, hur norska
konungar, aktande sig i österled, följt denna allfarsväg och
i Hälsingland satt sina skepp i havet, eller hur de i
höstens tid efter fullgjord färd här lagt upp sina skepp och
tågat samma väg över Kölen till sina landamären i väster.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
