Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några bilder från gammal och ny industriell hälsingekultur av H. von Eckermann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116 H. VON ECKERMANN
ruiner, i vilka träden slagit rot och fåglarna bo, fånga
turistens och artistens intresse, och vid Ströms \bruk norr
om Hudiksvall, där resterna av den gamla vallonsmedjans
stenmurar längs den numera torrlagda forsen prudentligt
inbyggts i den moderna pappersmasseindustriens
terrasseringar.
I stort selt kan sägas att de moderna livsbetingelserna för
Hälsinglands järnindustri numera endast förefinnas längs
kusten, där på havets breda allfarväg malmen billigt kan
tillföras från norr och söder samt järnet och stålet direkt
utlastas på den köpande världsmarknaden.
Den bergslagskaraktär, som Hälsingland ägde tor
halvtannat århundrade sedan, är därför för alltid förgången, men
i dess ställe har trävaruindustrien tagit landet i besittning.
Medan fordom de vidsträckta skogsvidderna icke kunde
utnyttjas till annat än husbehovsvirke och
träkolsproduktion, så öppnade vid 1800-talets början ångkraftens
revolutionerande inflytande på världens kommunikationsnät en
ny marknad, en världsmarknad för det sågade virket, för
plankor och bräder. Där vattenfallen förut drivit
smides-hamrar och hyttbläster, där tvingades de i stället att driva
i långsam, majestätisk takt de tunga, klumpiga
vattensåg-ramarna upp och ned. Än i dag kan man vid någon bäck i
skogen få se ett lutande, fallfärdigt skjul, inrymmande en
dylik vattensåg, såsom en halv mil öster om Bollnäs på
stora landsvägen över Rengsjö till Söderhamn.
Från dessa det gryende 1800-talets primitiva
industriredskap fram till den nutida hälsingeindustriens hjälpmedel
rymmer historien en enda, oavbruten utvecklingskedja, såväl
kvalitativt som kvantitativt.
Den kvalitativa utvecklingen kan bäst följas vid de förut
som järnverk skildrade Ljusneverken. På den då odlade
och skogbeväxta norra älvstranden vid Ljusnans utlopp i
havet, mitt emot den gamla 1600-tals hyttan, började Wilh.
H. Kempe år 1850 uppförandet av en vattensåg, som undan
för undan tillväxte och utbyggdes. I en lång kanal, som
grävdes längs älven, leddes vattnet fram, och timmerstoc-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
