Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På strövtåg i sydvästra Hälsinglands finnskogar av Dag Strömbäck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144 DAG STRÖMBÄCK
faller en smula underlig. Platsen hålles emellertid i stor
vördnad, och det finns väl knappast någon på Bollnäs- och
Alftaskogarna, som icke vet att berätta om denne Dellvik
och hans pojkar.
Nu börjar aftonrodnaden mattas, som nyss brunnit stark
över Ormbergets kam, skogen blir allt mörkare, myrarna
allt hemskare. En svag dimma smyger fram österifrån;
snart har den svept hela Vålsjöbogården i sin slöja.
Naturen går till vila. Men denna gång får den ej sällskap
av människan, ty nu spelar spelemannen sina sorgesamma
melodier, och nu dansas det på Vålsjöbo.
Trött efter dagens marscher går jag in i storstugan för
att söka mig sängplats. Sådan bjudes mig även i
»storsängen» hos gammelfar. Man frågar mig naturligtvis först,
om jag vill vara så »nedrig» att dela bädd med »far». Jag
är glad åt anbudet, ty vilken stor ära vederfares mig icke!
Försiktigt kryper jag längst in mot väggen och låter far
ligga ytterst. Sömniga äro vi båda, och även om så ej
vore, vaggas vi till sömns av de klagande valsmelodierna.
När jag vaknar följande morgon är auktionen åter i full
gång. Spekulanterna stå där lika krya och muntra som
föregående dag och syna noggrant vad auktionisten har
att bjuda dem. Ej märks det på dem, att de varit uppe
och dansat hela natten och kanske ej sovit en blund. Deras
högljudda skratt och skämtsamma utrop förråda, att
auktionen just nu befinner sig i ett humoristiskt stadium. Jag
klär på mig raskt och skyndar ut på gården för att få vara
med om det roliga. Där står auktionisten och håller upp
en ålderdomlig pjäs, som han kallar »lobräa». Ingen tycks
vara villig att bjuda något, varför han får anlita hela
styrkan av sin väldiga övertalningsförmåga för att åtminstone
få något bud från de församlade. När äntligen en trygg
och godmodig finne bjudit »fam öre», ropar auktionisten
till höger och vänster: »Ingen avundsjuk? Ingen
avundsjuk? Smäll och knäpp för fem öre! Ingen avundsjuk?»
Klubban faller omsider, och den lycklige köparen avhämtar
sin skatt under stort jubel. På samma sätt går det med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
