Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stenbrohult av Gotthard Virdestam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
234 GOTTHARD VIRDESTAM
STENBROHULTS KYRKA MED KYRKOGÅRDEN.
Få äro de förbiresande svenskar, som ha kännedom om
namnet på den socken, vilken på så sätt vid Skånegränsen
först öppnar det kära fosterlandets famn emot dem. Och
likvisst är det ett namn, som de fått lära redan som barn
i skolan och som är känt vida utanför Sveriges gränser.
Namnet på den frejdade son, som denna nejd har fostrat,
kan aldrig skiljas från socknen själv, Linnés älskade
Stenbrohult, och lika äkta svensk som sonen var i kynne
och daning är ock den flik av svenskt land, där hans
barndomsår förrunnit. Några bilder ur Stenbrohults natur
och historia kunna kanske påräkna ett visst intresse hos
de många turister, vilka under vårens eller sommarens
dagar till fots eller i bil vallfärda till denna fagra och
minnesrika Smålandsbygd.
Ser man på kartan, faller socknens egendomliga form
strax i ögonen. Denna företer en avlång, knappt en halv
mil bred och mot ändarna avsmalnande landremsa, som
ifrån gränsstenen i söder — rest 1766 — till norra gränsen
mot Virestad mäter nära tre mil. Sistnämnda socken,
bekant som målaren Per Hörbergs födelseort, utgör ock gräns
i öster, och i väster skiljer Möckeln, »Storsjön», Stenbrohult
och södra Värend från Sunnerbo och Finnvedens gamla
folkland. I dubbel måtto har således Stenbrohult i forna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
