Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En sommarö i södra havsbandet av Hasse Zetterström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
EN SOMMARÖ I SÖDRA HAVSBANDET 247
låga dörrposten, när man skulle in och ut — man fick
hänga upp röda bandstumpar som varningssignaler — och
så fick man reumatism av den ständiga kvällsfukten, som
rann som ljumt vatten över hela naturen. Men ändå blev
han frisk och stark av luften, av de härliga baden och solen,
den underbara, som gnistrade mot klippor och skär och
gjorde badstrandens sand så varm och mjuk. Stockholmaren
blev också en smula sportsman där ute. Kuttern låg vid hans
brygga, och tidigt om morgnarna klev han i ökan och rodde
själv ut efter sin långrev. Mask lärde han sig aldrig plocka;
det var för besvärligt och för övrigt fanns den ju färdig att
köpa i stan. Någon bekvämlighet skulle man väl ha.
Stockholmaren märkte också snart, att hans barn behövde
skärgården. De blevo friska och bruna därute, de växte
till människor och de lärde sig simma, ro och segla. Så
småningom lärde de sig också dansa i societetssalongerna,
men det är en annan historia.
Så blev skärgården stockholmarens andra hem. Han blev
god vän med kaptenerna på båtarna och han fick sina
vänner även bland befolkning och grannar. Han flyttade ut
tidigt på våren, han grävde i sin täppa, han ansade och
vattnade sina blommor och han fann, att man till och med
kunde plantera fruktträd i god jord och i skydd för de hårda
vindarna. Men över de stora fjärdarna gick han inte. På
andra sidan Mysingen låg nog stora och vackra öar och
utanför dem en skärgård av sten och kobbar; han kände
dem genom kartan och sjökortet, men ännu vågade han sig
inte dit. Någon enstaka segeltur ditut gav honom en
sällsam upplevelse av hav och stora vatten och en natur,
ofläc-kad och orörd i sin omedelbara skönhet. De turerna blevo
till sommarens vackraste minnen, så starkt levande och så
lockande, att stockholmaren en dag lämnade fastlandets
skyddande hamnar och gav sig ut på villande vatten, ut
över de stora fjärdarna bort till de grönskande öarna i
yttersta havsbandet.
Så kom han till Ornö, Utö, Muskö, Ålö, Nåtarö, ja ännu
längre, till Torön och hela skärgården utanför Nynäs och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
