Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En sommarö i södra havsbandet av Hasse Zetterström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
256 HASSE ZETTERSTRÖM
sig, bör man gå i land på Ålö — känner man kapten
Hummel eller förvaltaren Carlander, kan man dock
förtroendefullt lämna middagen kvar i båten — för att lära känna
en ö, som i mindre och begränsade mått har Utös hela
behag och skönhet, utan sommargäster, restaurang och hotell.
Därmed är icke sagt att Utös sommargäster och hotell äro
lill besvär för de bofasta. Ön är tillräckligt stor för oss
alla och livet där är, trots hotellgästerna, så enkelt och
naturligt, att kragar äro föraktade högtidsplagg och skor och
strumpor detsamma för dem som ha det sanna modet att
leva som de vilja.
Utös befolkning heter vid gruvan Olsson eller Larsson,
mera sällan Lundström eller Söderberg, den senare
fjärdingsman och gift med barnmorskan och förestånderskan
för öns telefonstation. Den gamle Olsson, en trotjänare från
grosshandlare Lewins tid, är öns arbetschef, en man som
trots sin egenskap av syndabock för alla klagomål över
Irasiga tak, sönderblåsta fönster och inrökande spislar,
åtnjuter stor popularitet på ön. Öns honoratiores äro prästen,
skolläraren, kommunalordföranden Jönsson och handelsman
Johnsson, som desslikes är postmästare och ser till att
breven inte bli mer än en vecka försenade. Till öns fasta
befolkning kan man också nästan räkna de sedan många år
varje sommar återkommande familjerna Nygren, Beck,
Sehlstedt, Wissnell, Söderberg och Wahlström, som visserligen äro
mantalsskrivna i Stockholm men som träffas säkrare på Utö.
Lördagar och söndagar kommer det mycket folk till Utö.
Man ser dem på bryggan, när de stiga i land och när de
fara sin väg. Annars märker man dem inte och skulle snart
glömma dem, om de inte vore nog vänliga att lämna sina
visitkort i form av papper och äggskal på havsklipporna. Men
dem tar gudskelov vinden så småningom och ger åt havet.
Söndagsfolket kommer med ångfartyget Södertörn, som
godhetsfullt tar även oss andra ut om vardagarna.
Södertörn är en bit av Utö — man märker det mest, då den är
borta för rengöring och en annan båt med annat befäl och
framför allt annan restauration ger sig in på Utös trade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
