Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ekolsund och Hjälstaviken av Sven Hörstadius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EKOLSUND OCH HJÄLSTAVIKEN 269
När vi sticka ut
på öppet vatten, se
vi en svan med
misstrogna blickar
försvinna bakom en
fräkenudde. Litet
längre bort vänta
vi oss möta en
annan svan, som
kommer oss rätt nära
och liksom vill
draga vår
uppmärksamhet till sig. Men
vi känna den gode
svanfaderns knep
och vända i stället
in mot vasskanten,
där vi frapperas av
en liten kanal, som
för rakt in i vassen. Den har bildats genom svanarnas
beständiga färd samma väg till och från boet, som vi skymta
strax innanför. Ett väldigt näste, 1 ä 2 m i diameter, och
så fast sammanfogat av tusentals vasstrån, att det kan bära
tyngden av flera personer. I mitten skymta de stora, vitgråa
äggen, som äro så starka i skalet, att kråkan ej rår på dem.
Åter styra vi utåt. Framför oss ligger en flock på tjugu,
trettio, kanske femtio svanar, med kråmande halsar och
vingarna som segel svagt upplyfta, skinande vita. Vi ro upp
i vind och driva ned på dem. Halsarna sträckas oroligt.
Vi nalkas alltmera. Så lyfter en. Det är signalen. Alla
brusa upp. Blott mot vinden kunna de lyfta. Vi få dem
alla mot oss. Det plaskar och dånar, när vingar och
fötter slå mot ytan i försök att få upp den tunga kroppen;
det sjunger och viner om vingarna, när de väl äro uppe.
De vita kropparna glänsa och de röda näbbarna lysa mot
vattnets och himlens blå; den gula vassen vajar och bortom
står skogen mörk. Det är en underbar syn.
SVAN PÅ SITT HO. Förf. foto
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
