Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En färd på Bottenhavets isar av J. W. Sandström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vandrar i mörkret tillbaka till stockelden, som ännu pyr i
skogen. Här kryper han ned så nära intill denna som
möjligt och betraktar lågorna, som sakta och trevande sprida
sig till de ännu oangripna delarna av stockarna. Sedan dessa
sålunda förvärmts, frossa flammorna intensivt av veden för
att efteråt, när det mesta förtärts, småningom utdö,
lämnande åt förintelsen de förbrända, med falaska täckta
ruinerna av det, som en gång varit friskt, växande träd. Vad han
ser synes honom vara en bild i smått av mänskligheten, dess
pioniärers trevande och hårda arbete på nya områden, som
efter hand erövras och sedan tillgodogöras av mängden med
dess verksamma, rikt pulserande liv, vilket till slut, då
näringsmaterialet förtärts, avstannar och småningom utdör.
PACKIS VID HÄLSINGLANDS KUST. O. Sahlin foto.
Nu dagas det över Hornslandet och tankarna gå till
gårdagens fjärrsyner från Hornslandsuddens höjder.
Ingenstädes växlar naturen så starkt som vid en kust och
ingenstädes är väl denna växling så kraftig som vid Bottenhavets
under vintern. Ute på havet drivisen, där de dödsföraktande
sälfångarna leva sitt farofyllda liv i sina små farkoster, vilka
dragas upp på isflaken för att icke sönderskruvas. Där
driva de omkring i månader med isen, tills denna smälter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
