Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Västra Vålådalen av Carl Julius Anrick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
VÄSTRA VÅLÅDALEN
TURISTFÖRENINGENS NYA STATION I JÄMTLAND
av CARL JULIUS ANRICK
HEJ VAD DET GÅR! HÄSTARNA TRAVA
och slädarna rent av lyftas över ojämnheterna i nedförsbacken. Men så är det en backe som duger. Nedför Vällista fjäll bär det mot Vålådalen på julaftonskvällen. Där ligga Stockholmsresenärerna inpälsade och inpackade två och två i var sin släde och glädjas åt tillvaron och allt det underbara i fjällvärlden. Det finns för tillfället bara en sorg i livet och det är, att det är så svårt att i de stora vargskinnspälsarna, som välvilliga händer lånat ut nere i Undersåker, riktigt kunna se sig om hela varvet runt. Men det går, om ock med möda, och skulle också slädåkalättjan vara stor, måste den övervinnas, ty en sådan syn och stämning som nu få vi inte ofta i livet. Det är en fullständig jultidningsresa. Knogigt har det varit att komma i väg med pick och pack och besvärlig tågresan med alla kollyn och flyttningar, och litet skeptiska hade vi nog också blivit över resan som vila betraktad. Vi skulle upp hit i ödemarksbygden för att under fjorton dagar slå oss lösa från stadslivets jäkt, och resans första del hade just inte blivit av det lugnaste slaget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
