Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Västra Vålådalen av Carl Julius Anrick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det är Vålåsen. Om den berättar man, för vem som vill höra, om den stora skogsbranden, då hela trakten var ett flammande hav och man ej visste om eldens härjningar skulle nå också Vålådalen. Nog var det en kvadratmil — kanske — som då blev avbränd. Men nu är vegetationen åter i gång, och står åsen också nu på morgonen mörk och minner om händelsen, är det av solen, som flammar där bakom men låter åsen ligga i skugga.
VÅLÅDALENS TURISTSTATION OCH KRONOHEMMANET. S. Hörstadius foto.
I gengäld leka solstrålarna på fjällkransen å ömse sidor och lysa i purpur på snöklädda höjder. För vandraren här uppe är kanske blicken mot väster den käraste, ty här bjuda Smällhögarnas pudrade sidor minnesvärd väg till Sylarnas dolda massiv, och här öppnar Stensdalens hak norr om Lilla Stensdalsfjällets skarpt tecknade näsa den andra infartsvägen över högfjällens slätt. Det är som om bergen själva gåve ett uttryck i sina former för vad där bakom finns, ty de mäktigaste linjerna mot horisonten tecknas här, där de stoltaste högfjäll ligga bakom. Som karaktärsdrag står kanske främst att intet av fjällen verkar skrämmande, nej, deras linjer äro lugna och mjuka; frihet och öppet land är Vålådalens gudagåva.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
