Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Västra Vålådalen av Carl Julius Anrick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
LILLA STENSDALSFJÄLLET. N. Thomasson foto.
Och om din sol då gick i moln, voro snart alla sorger borta när du knogat dig upp, ty då lyste solen åter när du blickade ned på stationen och ut över fjällen. »Tänk att bara de här meterna betydde så mycket!» Här är redan fullt med »nya» fjäll, som titta fram över randen av Vålåsens mörka skuggytor.
Sen är leden lätt genom björkskogen — präktigt huggen och en härlig löpa, som lovar gott för nedfärden. Långt är det inte till trädgränsen och den lilla jaktstugan invid den djupa bäckravinen. Gå nu inte rätt mot högsta höjden utan styr en stund på klumpen till vänster — Blank-gärdsklumpen lär den kallas. Den kan väl vara värd en utflykt bara den, ty därifrån och ned till jakthyddan går en av Jämtlands finaste skidbackar. Själv har jag njutit den nedför i svindlande fart till hyddan och långt, långt förbi.
Vi som skola uppåt ha bara att sakta gå på, allt efter tycke och smak. Ottfjället är nämligen ett fjäll, som ger var och en vad han eller hon vill ha. Här kan man få lika präktiga möjligheter brant dit upp, som det bjuds härliga slag för den, som vill sicksacka sig uppför. Ser man på kartan är fjället inte stort — någon mil i längd endast — men skålen, som vi gå i, ger intryck av mångdubbla vidder, och utsikterna bakom ha blivit allt grannare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
