Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Till Sarektjåkkos Sydtopp av H. N. Pallin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
312 H. N. PALLIN
gården i Aktse, där mor Brita Lånta kokade potatis och
andra läckerheter åt den hungrande skaran. Kl. 5 på
morgonen darrade stugan i sina grundvalar under våra taktfasta
andedrag.
HEM ÖVER ULTEVIS
Det hade fallit mycket snö under det gångna dygnet och
Lånta påstod, att det var det mesta, som fallit på hela
vintern. Påskdagens morgon, då vi stego upp, höll den på
att smälta, och vattnet rann om taken. Men det var god
sikt, fastän vädret var mulet, och den vackra lappbyns
natursköna omgivningar framträdde i hela sin glans under den
granskogsklädda Ultevisåsens jämna linje, som tar ett så
tvärt slut vid Skerfe-pikens mirakulösa rinoceroshorn.
Sikten var så skarp, att man kunde se det översta skogsbandets
låga björkar avteckna sina finaste kvistar mot snön på det
mitt över sjön liggande fjället Tjakkeli, som tycktes hämta
sin monumentala bergakraft ur dessa de yttersta blodkärlen
från den levande världen.
Visserligen kunde man anse, att den egentliga fjällfärden
här var slut, men ännu återstod dock sträckan från Aktse
till Saltoluokta. Hamilton och jag, som måste vara i
Stockholm på bestämd tid, startade för denna löpning
redan kl. 4 e. ni. Upp genom den ohyggligt tungslitna skogen
vid Aktse hade vi med oss ett par småpojkar som vägvisare,
men sedan fingo vi ränna efter karta och kompass över det
flacka Ultevis. Det var mulet och mycket dåligt före, och
det blev skumt innan vi kommo fram till Turistföreningens
lilla skröpliga hydda på Sitojaures norra strand. I
Kaska-jaureluspen gick öppet vatten och en flock svanar sjöngo
där sin vårsång, innan de lyfte vid vårt annalkande. I
hyddan stannade vi ej, utan fortsatte direkt över fjället,
följande så raka kurser som möjligt.
Väderleken såg hotande ut, men höll sig lugn. Föret
blev i stället allt sämre, ju längre in på natten det led.
Minutvis kunde vi få en skaplig, ehuru strävsam löpa, men
plötsligt höggo skidorna fast så överraskande, att man höll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
