Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den jämna sandstensstranden vid kinnekulle. Förf. foto.
»Vänerns vida vatten utgör gräns för västgötarnas land.»
landet, en zon av ännu fattigare bygd än i omgivande, glest
bebodda områden. Sällan når åkern i västgötasocknarna
efter gränsen tiondedelen, ofta blott tjugondedelen av arealen.
Ingenstädes öppna sig lätta leder mellan de mellansvenska
slätterna och Kattegat så som genom Göta älvs och Säveåns
dalfåror. Där dessa förenas och havet nås, har också
västgötarnas land och svenskt välde tidigast trängt ut till Kattegat
i en hårt påfrestad gränskil mellan det norska Viken i norr
och det danska väldet i söder. Gränszonerna mellan svenskt,
norskt och danskt område lades, där odlingen från kusten
och odlingen från det inre förlorade sig i svårgenomträngliga
skogsvidder, eller möttes vid Göta älvs breda, gemensamma
farled. Ingenstädes var det vanskligare att dra den gränsen
än mellan Hallands odlade bygd och de inre
skogsvidderna, ty samma stora älvar binda ihop dem båda, och
särskilt Viskans floddal är i sin nedre del bred och åkerrik.
Redan i Västgötalagen ligger gränsen utstakad ungefär som
den nu går — ett vittnesbörd om att bygd här mött bygd
jämförelsevis tidigt. Men även här kunna vi följa, hur
gränsen i möjligaste mån går fram över de isolerade
högplatåernas små ödemarker. Den söker sig över Viskan på
dess fordom sumpigaste och minst farbara sträcka, förlorar
sig längre åt öster och sydöst i kulturfientliga platåvidder,
tills den i Fegens långsmala sjö möter Smålandsgränsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
