Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ned genom Säveåns allt trängre dal ha vi nålt in i det
sydsvenska höglandets brustna randområde med dess nätverk
av korsande, ofta rakliniga dalar. Där ha flod och is
skulpterat ut efter sprickorna ett landskap med kärva former.
Dalarna äro i regel trånga — ej ens Göta älvs bildar ett
undantag. Ha de befruktats av ishavets leror, bryta de skarpt
av i kultur mot omgivande platåvidder. Ha de legat för
högt härtill, utgöra de sjö- och mossfyllda, frostkalla sänkor,
ofta ännu mer öde än omgivningen.
Kom med mig uppför höjderna till platåytorna mellan
dalarna! Från Flöda station taga vi den branta vägen, som
leder uppför södra dalsidan, och äro uppe på ett plan, ett
par hundratal meter över havets yta, som snart bär prägel
av vildmark och ödestämning. Här uppe ligga ett dussin
långsträckta, djupa sprickdaslsjöar insänkta i platån, oftast
mellan branta bergsidor, ibland nakna och renspolade som
en bohuslänsk kobbe,
men vanligen täckta
av morän och skog.
Det är gran och tall,
som råda, med
björkens och alens ljusa
inslag och här och var
en gammal ek, som
kämpar sin ojämna
kamp med barrskogen.
Vi vandra i stora
herrgårdsdomäner, ett
litet rike på 29 kvkms
yta med 11 % sjöar och
vattendrag. Av
landarealen är en
tiondedel åker och åtta
tiondedelar skog, en
bild i smått av de
skogrika platåernas
övermakt i förhållande till
isglättad klippbrant vid
ömmerns väststrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
