- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1924. Västergötland /
55

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

diga mylla är förutsättningen för byarnas uppkomst. Den
södra delen, Ålvsborgs län, täckes i stor utsträckning av
skogar, där jordbruket icke har kunnat ge innebyggarna
deras tillräckliga levebröd, och även i övrigt lämnar
jordmånen mycket att önska. Där ha allehanda hantverk och
slöjder sedan urminnes tider drivits och därifrån ha de
resande »knallarne» anträtt sina långa handelsfärder.

Om man vill skapa sig en föreställning om en landsändas
odling och tränga in till människorna i deras dagliga liv
och gärning, bör man intressera sig för bostäderna. Där
ha innebyggarna satt sin prägel på allt, från den minsta
småsak till husens form, där träffar man deras bohag och
redskap, där har man dem själva med av ålder nedärvda
seder och föreställningar och där kan man locka fram
sägnerna och lyssna till låtarna.

Den gamla västgötagården har aldrig varit en sådan
magnifik skapelse, som innebyggarna i vissa på gott timmer
rika landskap mäktat resa åt sig och sina efterkommande.
I alla sina variationer, från gränsen uppemot Närke till
sydligaste Kind, har den hållit sig närmare jorden, och om den
också icke präglats av armod, har den aldrig uppträtt med
någon förhävelse. Först adertonhundratalet låter från
herremansklassen lånade stilar komma till sin rätt; då byggas
husen högre, man går in genom skulpterade portar och en och
annan herrskapsmöbel sticker av mot hemsnickrat bohag.1

Redan under förhistorisk tid slöt folket sig samman i
byar. Dessa höra framför allt slätten och därmed
åkerbruket till. Under årtusenden ha de undergått en långsam
förändring och vuxit sig stora och förnämliga ända tills för
några årtionden sedan, då enskiftet gick förhärjande fram
över dem, sprängde sönder bytomterna, slungade gårdarna
ut bland ägorna och krossade den gamla enigheten och
sammanhållningen. Här är icke platsen att orda om denna
ordnings praktiska och ekonomiska nytta. Det vare nog

1 Angående svensk byggnadskultur hänvisas till Sigurd Erixons
produktion i Fataburen, Rig och Ymer samt Skultuna bruks historia. Om
Rackeby ha Ambrosiani-Roland utgivit en bok.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:03:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1924/0105.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free