Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hundradets slut — ha haft föga inflytande på den kyrkliga
arkitekturen i landskapet. I Västergötland var nämligen
redan vid början av 1200-talet behovet av kyrkor fyllt, ja
överfyllt, så att de små, tätt liggande församlingarna med
största svårighet kunde underhålla präst och kyrka på ett
värdigt sätt. Därför fann också påven skäligt konfirmera
Skarabiskopens förordning om indragning av ett visst antal
församlingar, dessas ingående i grannsocknarna samt deras
kyrkors rasering. Det är alltså mindre underligt, att vi icke
finna spår efter någon betydande byggnadsverksamhet, som
kunde föra vidare de idéer, vilka framkommit i de märkliga
arkitekturskapelser, som i landskapets kärna växt fram i
varandras omedelbara närhet.
Vissa större kyrkor ha dock tagit intryck av dessa byggen,
främst stadskyrkorna i Skövde och Falköping. Men även
i mindre detaljer kunna vi här och var inom landskapets
kyrkor påvisa influenser från Skara eller Värnhem. Koret
i Forshem t. ex. företer likheter i arkitekturen med Skara,
medan välvningen pekar mot Värnhem.
I Skarakoret funnos stora trekopplade fönster, som
efterbildas över hela landskapet, dels i vissa nybyggnader av
gråsten, dels i ombyggnader och utvidgningar av äldre kyrkor,
vilka då få en från de äldre avvikande karaktär.
Långhuset blir större. Längden motsvarar ungefär bredden tre
gånger, medan koret, utan absid, bibehåller sina små mått.
Under en senare tid upphör koret att markeras i det yttre,
varför kyrkorna endast utgöras av en rektangulär,
raksluten byggnad. I Västergötland förekomma under medeltiden
icke kyrkor med den i andra landskap vanliga polygonala
koranslutningen, vilket beror därpå att i Skarastiftet reste sig
icke, såsom i de andra, katedraler med rikt utbildade
koranläggningar, vilka tjänat som mönster för landskyrkorna.
Under medeltidens sista århundraden kan man icke
urskilja någon annan kyrklig byggnadsverksamhet än ett fåtal
ombyggnader och reparationer av äldre kyrkor. Vid dessa
ha stundom tegel kommit till användning — såsom i Rackeby.
Detta är emellertid endast ett undantag. Västergötland med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
