Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det därför nog sagt, att vi visserligen voro ofantligt stolta
över att på nära håll få begapa så många in- och utländska
högheter — kungar, prinsar och hertigar m. fl., däribland
vår egen kung, som vi satte främst, särskilt därför att han
var högre och ståtligare än alla de andra och redan
därigenom uppfyllde våra fordringar på konungslighet —, men
det var med grämelse i hjärtat vi sågo, hur man helt
bekvämt och utan ringaste fara för sig själv sköt ned hela
rader av våra präktiga älgar.
När vi inte voro alltför trötta, företogo vi då och då
hemfärden över de närmaste kanalslussarna, i den
förhoppningen att där få tigga oss ombord på någon till staden
destinerad ångare, ett sätt att återvända, som ansågs
förnämligare än allt annat.
Vid ett sådant tillfälle hände oss ett verkligt äventyr. I
väntan på ångbåten sutto vi vid kanalbanken och vilade.
Men vem kan beskriva vår förvåning, vår förskräckelse och
vår förtjusning, när vi fingo se en visserligen liten men
dock livslevande, riktig krokodil komma uppkrypande ur
vattnet och bege sig upp i en ärtåker, som om detta hade
varit den
naturligaste sak i världen.
Vid våra samfällda
ångestrop
tillskyndade några
slåtter-karlar; en beslutsam
man ibland dem
skaffade en
båtshake och lyckades
slutligen ränna
spetsen genom nacken
på odjuret, som
gapade, kastade och
vred sig alldeles så,
som vi läst i böcker
att det skulle gå till.
Därefter tog den
HALLEBERG STUPAR BRANT NED MOT VÄNERN.
Erik Almqvist foto.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
