Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kronor! Där fanns
en, som man
kunde locka ned till
sig genom att
skaka några
silverslantar i handen.
Han hade detta
silverklingande läte
i sin strupe, och
hans namn var
den gröna
sångaren. Munkängen
var överhuvud
Sylviornas konsertlokal. Lövhulten genljödo av olika toner, nya
och lockande. Svarthättans kände man lättast igen. Andra
voro den gulbröstade sångarens, trädgårdssångarens,
törnsångarens och örtsångarens, vilkas skilda signalement det
kostade mycken möda att lära. Trastarna tillhörde
granskogen på »Högkullen», och i ett gammalt mörkt och
mossigt stenbrott däruppe, kallat »Sprängstenarna», som
måste beses, därför att André här hade borrat sig in i
berget (för att nå kontakten mellan diabasen och
skiffrarna), sprätte de små roliga gärdsmygarna ut ur rösena.
KALKUGNAR VID HALLEKIS.
Flygfoto av O. Bladh.
Utom
utsikten uppifrån
fanns det förr
en annan
brännpunkt för
ungdomars skådelyst-nad. Den låg nära
Husaby, alltså på
bergets sydöstra
kant. Det gick en
sägen i trakten,
att på det stället
hade de sista asa-
»LARS I BERGETS» STUGA, EN VERKLIG GROTTBONING.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
