Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vill dölja det som bör ses, då måste man gå till rätta med
naturen.
Folklynnet och folkkaraktären återspegla oftast i sig
intrycken av den natur, i vilken de danats. Kärvhet och
sinne för realiteter anses vara synnerligen framträdande
egenskaper i det västgötska folklynnet, och i vad som rör
tal och uttryckssätt kan man nog säga, att så är fallet.
Uttryck för någon större känslosamhet finns helt enkelt
inte i västgötska ordvändningar, och kanske är det just på
grund av detta som det vuxit så få poeter i Västergötland.
Runius, Kjellgren, Wennerberg voro ju födda där, men
kalla dem västgötska kan man knappast. Arvid Afzelius
är väl den enda litterära personlighet av betydenhet, på
vilken den västgötska bygden verkat inspirerande och
angivit riktlinjerna för det stora livsverket.
Västgöten vill behålla sina tankar och känslor för sig
själv; ingen har att »medgöra», det angår ingen vad han
tänker. Endast när det gäller humor, snålar han inte med
orden. Genom västgötafolkets sagor, sägner och ordstäv
kan man bli övertygad härom. Det finns en ovanligt stor
rikedom av humoristiskt målande ord och vändningar i det
västgötska tungomålet. Men som alla humorister innanför
västen bruka bära på både allvar och känslosamhet, så
behöva vi ej betvivla, att icke västgötarna också ha sin
andel därav.
Värmlänningar, dalkarlar, norrlänningar m. fl. tala, skriva
och sjunga mycket och med övertygelse om sina respektive
landskaps skönhet, och som summa av denna folkets
hembygdskärlek ha ur folket framgått stora diktare, sådana
som Fröding, Karlfelt, Pelle Molin och — Bellman, den
störste målare i ord och toner av Stockholm och
Stockholmsnaturen. Att Västergötland icke äger några sådana
namn, det beror nog på att folket aldrig haft för sed att
i språket ge uttryck för känslostämningar. Men om man
härav skulle dra den slutsatsen, att västgöten ej har känsla
för sin hembygd bedrar man sig storligen. Kärleken finns
där nog, även om den kanske ej kommer till uttryck annat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
