Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sätter man god fart utefter den mycket banade vägen till Edsåsen — en liten automobilsträcka för framtiden, skulle jag tro — är man snart framme vid avtaget och skrider förbi sågen för att i den friska skogen långsamt stiga mot Vallistas fot. Efter hand glesna träden på sedvanligt sätt, och man har vidderna framför sig. Solen glittrar och vindarna äro ljuvliga. Det är samma välkomna sensationer, som alltid möta i fjällvärlden och som alltid verka oemotståndligt nya.
Det var behagligt promenadväder däruppe, och Vällista hade mångfaldigt besök. Då och då trängde röster ur tystnaden. Kikaren avslöjade det ena sällskapet efter det andra. Det var dagen efter lappmässan i Vallbo, och folk var på hemväg. Sist av alla kom pastorn, som efter väl förrättat ärende återvände från den lilla kyrkliga högtiden i fjället. Då hade man nästan hunnit Ottsjö och stod på höjderna inför den som alltid imposanta tavlan av Ottsjöns speglande och skimrande vattenyta under ett av våra utan gensägelse skönaste fjäll. Inne under det skuggande jätteberget vilar ett svart töcken, ruvande och hemlighetsfullt, men ute i solskenet leka glitterglada krusningar. En som skall till Vålådalen, säga Ottsjöborna. Givetvis har man lust att stanna i det lilla samhället, en liten fjällby, som i sin sköna enslighet lever fjällvärldens korta men betagande sommarliv. Det är också en plats, som förtjänar gäster och som, när den väl blir ordentligt upptäckt och kan bjuda på en smula bekvämlighet, också får sådana.
Nu är man så långt. Det är ingen idé att stanna över natten. Dagen har många timmar kvar ännu. En liten båt med baksnurra sneddar snart över den lilla sjön och lägger till på motsatta stranden bland furorna, där stigen når vattnet. Det blir att öva balansgång på fem långa spänger över djupa myrar, och så befinner man sig åter på fast mark. Hundskall förråder, att Ö. Vålådalens hemman äro nära. På avstånd brusar Vålåns vatten i kraftiga
forsar. Slåttern har pågått en tid, och det är vårstämning i augusti över de nyslagna ängarna.
Från Ö. Vålådalen leder en väl halvmila körväg längs efter den skummande Vålån, som efter vad det lider sjunker djupare ner i skogsgrönskan och vars sorl stiger och faller efter vindarnas rytm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
