- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1924. Västergötland /
254

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tydlig stig klättrade uppför den tämligen branta backen
med jokken till höger. Här, ett stycke upp på sluttningen,
skall Turistföreningens nya stuga ligga, med en praktfull
utsikt över de blänkande vattnen, de vidsträckta gröna
högslätterna och alla de blånande bergen runt omkring. Vi
hade ett par veckors vandring framför oss, och provianten
var tilltagen därefter, t. o. m. en smula väl rikligt; den
var beräknad att hålla oss oberoende av de alltid osäkra
tillskotten från lapparna, som sommartid vanligen icke ha
något i matväg att avvara. Men så länge det finns
Karesuandolappar i dessa trakter kan man nog påräkna någon
förstärkning i form av torrkött och torrfisk, en kanske inte
alltid så välsmakande, men lätt och koncentrerad färdkost.
Vår förtänksamhet gjorde emellertid att packningen hade
en otrevlig tyngd; min ryggsäck hade i Vaisaluokta
konstaterats väga i det närmaste 30 kg, under det min frus föga
understeg 20, vilket naturligtvis egentligen är alldeles galet.
Vi knogade dock gärna en smula mer än vi borde för nöjet

att färdas utan
bärare och att
ta sig fram totalt
på egen hand,
vilket verkligen
har en alldeles
speciell tjusning.

Hela backen
uppför vimlade
det av fåglar,
mest ripor, som
formligen
sprungo framför
fötterna på oss. Ungarna voro nyss utkläckta, och för alt
dra uppmärksamheten från de förtjusande, hjälplösa små
dunbollarna sprang modern med den fullkomligaste
självuppoffring, släpande med vingarna, kanske för att simulera
ofärdighet, och darrande av skräck tätt framför oss uppåt
stigen, så att man faktiskt fick se sig för för att inte trampa

LAPPLÄGER VID VAISALUOKTA. Förf foto.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:03:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1924/0304.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free