Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vägen upp genom sjökedjan är redan skildrad, varför jag här förbigår den med tystnad. Vare det nog sagt, att vi i två veckor hade kämpat mot sjökedjans även för lappländska förhållanden imponerande myggsvärmar och så småningom rätt väl lärt känna den underbara subalpina skärgård, som utan någon motsvarighet i vårt land fyller dessa sjöar. Akka hade så småningom övergått från det visserligen ståtliga men dock tämligen rundkulliga högfjäll, som vilket man först lär känna det nere vid Suorva, till den praktfulla, högalpina tavla av svarta tinnar, bländvita snöfält och blåskimrande jöklar, som det erbjuder från de västra sjöarna, och de karga och oframkomliga syenitblockmarkerna i öster hade vikit för skiffrarnas mjukare konturer och täta, lummiga björkskogsstränder.
Det hade ursprungligen varit min mening att för gränsvandringen välja Sitasjaurevägen, vilken ju enligt Turistföreningens nya resehandbok är den »kortaste, bekvämaste och lättaste att hitta av alla vägarna från Lule lappmark till norska kusten». Jag blev emellertid redan i Suorva så enstämmigt avrådd från ett sådant försök, att jag mycket snart såg mig tvungen att helt ändra mina planer. Sitasjaurelapparna flytta nämligen redan strax efter den 20 juli ned mot öster (till Satisjaure) och efter denna tid äro sålunda utsikterna att få båt vid sjöns sydända borta. Någon turistbåt fanns enligt uppgift ännu icke i sjön.
Återstodo sålunda de olika vägarna över till Tysfjords inre grenar. Även här mötte emellertid en svårighet, nämligen båtfrågan i Ruotjajaure, den översta sjön i den sammanhängande sjökedjan. Medan de övriga sjöarna endast skiljas av obetydliga strömmar, vilka knappast — frånsett den närmaste forsen vid Suorva — kunna bereda några egentliga svårigheter, kan åtminstone vid lågvatten en någorlunda stor båt knappast dragas upp i Ruotjajaure. Med vår båt var det i varje fall icke att tänka på. På ön Parvasuolo i Årrojarnga (den södra av de båda på kartan som Luoktanjarkajaure betecknade sjöarna) hade vi emellertid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
