Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då jag på morgonen träder ut ur kåtan, står Akka med
sina jöklar mer bländande än någonsin bakom Leipojaures
spegelblanka yta under en nästan molnfri himmel. I söder
reser sig Rautåive med bäckarna som långa silverstrimmor
nedför de väldiga branterna och sina stora, på kartan icke
ens antydda jöklar uppe under toppen. Men för övrigt stiger
landet i mjuka sluttningar upp mot de låga fjällryggarna —
och norr om Akka anar man ännu den stora sjökedjan
mellan Stuor Adtjes och Raivotjåkkos mäktiga kupoler.
Vi starta vid halv nio-tiden med en packning, som även
delad på två blir rätt besvärlig, och den första milen längs
stigen genom björkskogen på Kaisemerros sydsluttning upp
till vadstället över Jametjokk — den från Jeknajauratj
kommande jokken — vid utflödet i Valtajokk (kartans Marjikjokk
och Skeddejokk; Valtajokk synes för övrigt vara ett nytt,
av de inflyttade Karesuandolapparna givet namn; de
ursprungliga lapparna i trakten kalla den förra Skaitejokk
och den senare Vakkajokk) blir trots den svaga stigningen
betydligt svettig i solgasset. De västliga dragen i
vegetationen bli nu allt starkare; ideligen måste vi över små
hängmyrar med myrsäv {Scirpus ccespitosus), och
borstgräsmattorna {Nardus stric/a-gräshed) börja täcka allt större och
större ytor i björkskogens sänkor.
SJITN.TAJARNGA (ALEMUSJAURE) OCH SAREKMASSIVET.
G. Björkman foto.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
