Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jaure, början till Valtajokk, som vi alltjämt ha strax till
vänster, och litet längre bort, bakom en knappt märkbar
höjdrygg i rundhällsplatån, blänker en annan sjöspegel —
Gussajaure i Norge. Den lilla höjdryggen är vattendelaren.
Därbakom höja sig allt högre fjäll — de närmaste låga
och rundkulliga, längre bort verkliga högfjäll med ståtliga
jöklar men ännu utan riktiga nordlandsformer. »Det är bara
sten i de norska fjällen», säger Partapuoli, och det är
verkligen den första reflexionen man gör, när man från de frodiga
skifferfjällen kommer över i de kala kustfjällens zon.
Och så stå vi snart vid riksröset nr 249, strax öster om
vattendelaren, med Tjårrovares branta vägg och lilla jökel
rakt i söder och Skaitetjåkkobranten strax i norr.
Vegetationen har nu fått en ännu västligare prägel — t. o. m.
ljungen, som nere vid sjöarna blott växte vid stranden,
börjar nu visa sig i kråkrishedarna.
Man kan nu fortsätta på två vägar ner till
Hellemofjorden. Den södra vägen, som går längs Gussajaures södra
strand i de väldiga rasbranterna under Tjårrovares lodräta
nordvästvägg ner till Hellemobotn, är den kortaste, men
enligt samstämmiga vittnesmål av rent livsfarlig natur.
Leipojaurelapparna, som ha sina huvudsakliga förbindelser
med Norge, gå därför alltid den norra vägen, vilken är
betydligt längre men i gengäld utan egentliga svårigheter.
Väljer man denna väg, är man ungefär halvvägs vid riksröset.
Om vägens fortsättning är icke så mycket att säga. Vi
klättra fram tvärs över de branta glatthällarna på
Gussatjåkkos sydsluttning mot Gussajaure, vilka nog i vått
väder kunna vara rätt svårframkomliga — i sådant fall gör
man klokast i att hålla högre upp på fjällsluttningen —,
runda Gussajaures nordligaste vik, där vi åter möta
videsnåren och med anledning därav få oss en härlig
kaffekokning med storslagen utsikt över denna ståtliga
klippsjö med Tjårrovares väldiga vägg och allt mäktigare
högfjäll i söder som bakgrund, och vandra vidare mot väster
upp i Gussavagge. Vägen, vilken hittills ända från
Leipojaure varit en någorlunda väl synlig stig och nu är rösad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
