Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Långs landsvägen mot Pukavik, men framför allt utefter
kusten från Norje över Djupakås skogsplanteringar ned till
Knutskulle, sträcker sig en rad litorinavallar 9 till 10 m ö. h.
Vesan bör alltså en gång ha varit ett väl färbart vatten, en
välkommen tillflykt undan stormen ute på öppna havet. De
högst belägna strandmärkena finna vi, om vi från slätten stiga
upp för Ryssbergens sida. Där möta vi dem på 57 till 60
meters höjd, lägre i söder än i norr och särskilt väl utbildade
på sträckan Sölvesborg—Bjäraryd. Till denna höjd nådde
alltså havet vid istidens slut. Ovanför den ligger moränen orörd,
åtminstone av vågsvallet. Men hälleflintgnejsen, som tittar
fram i smärre hällar, har blivit repad och glättad av isen.
Här gå räfflorna, liksom i allmänhet inom landskapet, från
nordnordväst till sydsydost, medan de inom kustbältets
östligare del ha sin huvudriktning mot sydsydväst, troligen
pressade över åt detta håll av den i Östersjöbäckenet
framglidande isströmmen. På öarna utanför Torhamn ha
is-strömmarna lekt karusell och salt sina räfflor i kompassens
alla riktningar.
I motsats till den förut nämnda kustgnejsen är
hälleflintgnejsen en ursprungligen sedimentär bergart. Under de äldsta
skedena av vår jordskorpas utveckling avsattes på bottnen
av ett dåtida hav i dessa trakter vulkaniska tuffer, vilka
kommo att bilda en lagrad bergart. Denna utsattes senare
för kraftiga pressningar och stark värme i samband med
framträngande av granitmagmorna och denna företeelse
åtföljande tektoniska störningar. Härvid skedde en
omkristallisation inom bergarten. Den klastiska strukturen försvann
och sedimentet förvandlades till en kristallinisk bergart,
vilken likväl bibehöll sin skiffrighet. Denna är följaktligen en
ursprunglig och icke en förvärvad egenskap, såsom fallet var
med kustgnejsen.
Listerlandet bjuder alltså liksom Blekinge över huvud på
ganska betydande motsättningar. Det breder ut sina bördiga
åkrar kring Vesans gyttjemarker. Det reser sina kullar av kal
och karg moränmark, men också med ståtlig, lummig skog,
som skänker vandraren skugga från solgasset ule på de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
