Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bladen och de späda frukterna med en tunn päls, inte så
mycket för att skydda sig mot kölden utan därför att den
är rädd för drag, ty de hårda vindarna kunna lätt torka ut
all fuktighet i frukter och blad. Bokarna, som långt innan
fackföreningsrörelsen var påtänkt insett sammanhållningens
betydelse, släppa ingen främling inom sin exklusiva krets.
Naturvännen ser också helst boken på avstånd, i
synnerhet vid lövsprickningen då den späda grönskans massverkan
är bedårande. Men även eljest ser den ordningsfulle helst
boken på avstånd, ty den har en ful ovana att skräpa ned
omkring sig. Örter med vackra kläder undvika också
bokens sällskap. Mellan ekarna och kring fågelbärsträden
och aplarna utbreda sig ogenomträngliga snår av slån, som
i den första vårtiden stå vita som dunbäddar. När
slån-buskarna slutat blomma, tar hagtornet vid. Alla snår äro
genomvävda av nyponbuskar och långa slingor av
björnhallon, som förstärka försvaret av dessa näktergalarnas fasta
borgar. Buskvegetationen omväxlar med hassel och fläder,
getapel och brakved.
Berg och stenar klädas av murgrönan och prydas av
vildkaprifolens välluktande, stora blommor. Murgrönans
skönhetssinne har föranlett henne att här och där svepa in
ekarnas stam, så att dessa träd icke skola stå alltför nakna
och fula under den del av året, då de icke ha råd att själva
hålla sig med kläder. Våren hinner knappast komma,
förrän den späda nunneörten skjuter upp ur sin lök. Den
måste skynda sig, om den skall få något med av solen där
den står i de täta snåren, ty snart växer bingeln den över
huvudet och tar bort de strålar, som tilläventyrs sila sig
fram förbi snårens nyspruckna löv, och sen komma
vitsipporna, som hänsynslöst ta allt utrymme i anspråk utom
i bokskogen, där de måste slåss om platsen med
myskmadran. Ur snåren på solöppna platser lyser med
dragning i violett buskviolen. Den drar sig tidigt tillbaka och
lämnar endast sina stora, utdragna, ludna blad kvar till
beskådande, när kusinerna, lundviolen och ängsviolen, mornat
sig och slå upp sina blå ögon mot solen, genast färdiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
