Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
glaset, eller senare av Ekegrens eller Lannérs hederliga
golvur, gick lugn och värdig fram. Det rådde en sådan
arbetsro på gården och i stugan, och vid slaga och
ärjekrok, vid vävstol och spinnrock gavs tid och tillfälle till
många tankar och drömmerier, men även till samtal och
sång. Där sjöngos visor och berättades sagor; kvistiga
gåtor och ordlekar voro högt uppskattade under de långa
vinterkvällarna, då brasan i den öppna spisen var det enda
ljus, som bestods.
Jordbruket sköttes länge efter samma beprövade metoder,
som ansetts goda på fars och farfars tid. Under de goda
åren glömde man bort missväxtårens vedermödor, då
grödan frusit bort på de illa dikade mossarna eller torkat på
de magra backarna, och så levde man gott, tills man nästa
gång måste blanda syrefrö och bark i brödet. Vid
vårbruket rättade man sig efter den gamla veckoräkningen;
trettonde veckan ingår d. 6 april, gamla vårfrudagen, och
den första slutar vid midsommartiden. Allt måste göras i
sin bestämda vecka, endast med hänsynstagande till månen,
djurkretsen, vinden eller andra säkra och viktiga märken.
Det som inte såddes i »rattan tid» var så gott som
bortkastat. Numera rättar man sig inte så strängt efter
»veckotalet», men i många trakter har det ännu ej förlorat sin
betydelse. Linet, som borde sås Karolinadagen, var föremål
för mycken omvårdnad, och all beredning, innan det var
färdigt för spinnrocken, skedde efter en noga fastställd ordning.
När sedan skördetiden kom, vår det årets brådaste tid.
Det gällde både att få grödan väl bärgad och med
noggrannhet inlagd i ladan. Efter väl förrättat värv firades därför
slåtteröl och höstgille med grundlighet och gamman, så att
deltagarna hade allt skäl att tacka för »duktigt kalas».
De noggrant bestämda föreskrifterna för allt gjorde
arbetsåret liksom till en av märkes- och högtidsdagar uppdelad
rosenkrans, som borde genomgås med vaksamhet och
vördnad. Det ofta tunga och enformiga arbetet gick lättare,
då man visste, att allt hade en djup och mystisk betydelse.
Kvinnorna hade också för varje årstid sitt särskilda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
