Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men nu hade Vågberg dukat fram kvällsvarden med
kryddströmming till smörgåsen. Det rök ur potatiskastrullen och
fläsket osade lockande och ljuvligt. Kaffet stod på
primusköket.
— I kväll får Engström historier, det kan han vara lugn
för. För i dag är Tok-Pelle oljad och kan hålla på ett
dygn om det kniper. Kaskarne har blåst av honom och
får han bara inte för mycket, så är han den trevligaste
karn i hela skärgårn. Men här är han för resten.
Välkommen i vår loge, som goodtemplaren säjer!
— Tack ombord, säjer man då. Fy tusan vad jag var
våt. Men där hängde en fårskinnsväst också i skansen.
Den tog jag i stället för skjorta. Engström har väl inga
lopper i’n?
— Anej, inga som är farliga för Petterson. Är Petterson
rädd för lopper?
— Ja, för bondlopper. Jag har målat hos bönder ibland
långt oppe i Roslagen och de har lopper som är så jäkliga,
så när en vill ta dom, så sätter de sej på bakbena och tar
spjärntag och visar tänder.
— Jaha, varsågoa, nu är maten färdig, sade Vågberg.
— Hugg in först, Petterson, vi äro hemma här,
persvaderade jag.
— Nej men si brännvin! Jag har seglat en hel svensk
bondmil med döden för ögona, sen jag såg brännvin sist, så
nog har jag förtjänat en geting. Jaha, Engström, nu är det
länge sedan vi åt ett mål tillsammans. Kommer han ihåg
när jag målade det här bordet, som vi äter vid, och
skåpena och hyllorna och den där kaggen, som var surrad på
skänken? Det är väl 20 år sen minst. Men då kände vi
varandra knappt, och nu börjar vi bli gamla alla fyra i
kajutan. Men färgen håller vi, åtminstone vi bägge som
är målare, pratade Pelle med munnen full av mat. —
Vågberg är väl yngst av oss, kan jag tro?
— Anej, jag är 54 år.
— Skål då, pojkvalp! Men vad är det med ögona på dej.
Vågberg, de är ju röda som på en mört?
13. Svenska Turistföreningens Årsskrift 1925.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
