Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vi hade nämligen beslutit att hoppa över fiskelägena på
öns sydligaste del, »Sudret», då dessa icke äro av större
betydelse. Vår färd gick igenom en gammal fruktbar och
skogrik kulturbygd, och vi lämnade bakom oss den ena
efter den andra av gotländska landsbygdens 1200- och
1300-talskyrkor. Från Lindeklint, helt nära kyrkan med
samma namn, sågo vi milsvitt ut över ett solbelyst
landskap, och i Fardhems trevliga prästgård gjorde vi hos
gästfria människor ett par dagars uppehåll i resan.
Då motorn nästa gång startades, slogo vi in på vägen
mot Hemse och närmade oss sålunda östra kusten. Orten
är en av de större på Gotland och var ända till för några år
sedan slutpunkten för Gotlands centrala järnvägslinje, vilken
numera är utdragen till Burgsvik å öns sydligaste del. På
god väg gick färden mot Rone, vars praktfulla, höga
kyrktorn av befolkningen kallas »Lang-Jako». Anledningen till
benämningen Jako har jag ej lyckats finna. Vägarna i denna
trakt äro de bästa tänkbara.
Det råder en allmän föreställning om, att Gotlands
landsvägar äro idealiska bilvägar, nästan fullständigt backlösa
som de ju äro. Detta är dock en sanning med modifikation.
Som allmän regel kan nog sägas, att såväl de nordligaste
som de sydligaste delarna av ön ha mycket goda vägar,
ofta golvjämna mil efter mil, om också tämligen smala.
Men vägunderhållet å öns mellersta delar, omkring Roma,
Dalhem m.fl. platser, lämnar ofantligt mycket övrigt att
önska. Östra kustens vägar synas mig i allmänhet vara
bättre än västkustens. Efter längre torka är det intensiva
kalkdammet synnerligen besvärande, och när det vid regn
blir genomvått, förvandlas det hela till en ytterst hal smörja.
Sedan vi passerat Burs, gick det med god fart mot den
breda halvön på östra kusten, som upptages av Närs socken
och som framför alla andra förtjänar namnet »de
gotländska fiskelägenas hemort». Här ligga längs den långgrunda,
av vikar och uddar sönderskurna kusten de kända stora
fiskelägena Herta, Kapellet, Djupdy, Hammarnäs och Nabben
på en kuststräcka, som icke överstiger 12 kilometer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
