Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ville lägga socknen till en annan församling». Här hölls
hov ännu inpå detta århundrade, icke ett kungligt hov
visserligen, men med all tillbörlig pomp och ståt ändå. En
industririddare i Bergslagen visste att hävda sin ställning
ännu när klockorna ringde in det 20:de seklet.
En sommardag i det laget kom en fyrspänd öppen landa
med kusk och lakej i livré på vägen från Garpenbergs
herrgård, stannade i skogen, där ingen såg på, tog upp två
pojkar, som händelsevis voro ute på strövtåg, satte dem i
baksätet och körde igen i snabbt trav. Vagnen stannar, lakejen
stiger av, öppnar dörren med en artig gest, stänger den
igen med en bugning, och ekipaget fortsätter. De fyra
frustande, svarta hästarna tugga skum kring sina blänkande
betsel, och solen gnistrar i den nya, blanka munderingen.
Pojkarnas ögon stå på skaft. En saga har blivit verklighet.
Manövern upprepas gång på gång.
Lakejen svingar sig allt vigare från kuskbocken och gör
allt sirligare bugningar. Vagnen svänger ned mot
herrgården igen och stannar borta vid stallbacken. Sagan är slut.
Lakejen är varken vig eller sirlig längre:
»Ur med er pojkar», säger han. »Nu kan vi det här.»
Dagen därpå kommer brukels unga ägare hem — till
helt nyss en kronprins bara, nu en kung. Han för med
sig sin nyförmälda drottning. En landa med fyra svarta
hästar och kusk och lakej i livré för dem på Eriksgata
genom socknen. Lakejen svingar sig vig från kuskbocken
och öppnar sirligt dörren vid varje ny gård, för varje nytt
verk den unge fursten vill visa sin gemål. Nya dukar
klatscha från vita, nyss målade flaggstänger vid alla
skolor, ungar och käringar och orkeslösa stå i gapande
klungor vid varje vägskäl, arbetare svettas vid spadar och
spett och släggor på alla tegar och varp och i alla
hyttor och anrikningsverk. Sagan i går var bara en
generalrepetition till den prunkande verkligheten i dag —
otänkbar i år!
Nu är Garpenbergs herrgård en herrgård endast till
namnet och knappast det. Där håller skogshögskolans första
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
