Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utflykt med stadig matsäck, kaffe eller nubbe eller bådadera,
allt avnjutet i någon skogsbacke, som till tack för gästfriheten
dekoreras med flottiga omslagspapper och äggskal. Varpå
man skyndsamt och i ordets fullaste bemärkelse knallar sig
tillbaka till stadens, köpingens eller municipalsamhällets
prosa. Det andra skulle nämligen föreställa poesi.
Ingenting ont för resten om dylika franska visiter i den
mer eller mindre fria naturen. Vad man under dem mest
motionerat är vanligen käkarna och möjligen tungan, men
de andra organen kunna ju behöva vila sig just då, särskilt
om de »utflyktande» äro kroppsarbetare. Riktigt
friluftsliv är det naturligtvis inte, även om man tillbringar många
dagar och nätter i skogsbacken. Och varför? Jo, till ett
riktigt friluftsliv hör att man skall vandra, ströva omkring,
begagna benen, armarna och ryggen mycket mer än käkarna.
Jag vet inte, om detta är en fullt vetenskaplig definition
på friluftsliv; den motsvarar i varje fall det föreställningskomplex
om saken, som utbildat sig i min hjärna under de
35 senaste åren av min levnad. Trettio av dessa år äro
nämligen utmärkta genom en eller flera vandringar,
i verkligt fri natur, mest fjällnatur, och ingen kortare än en vecka.
Inga långa automobilfärder, inga ångbåtsresor längs
Skandinaviens kuster o. d. ha kunnat rubba denna min inbitna
övertygelse: den enda verkligt sakenliga formen av
friluftsliv är fotvandringen med ränsel på ryggen.
Och de människor, jag haft till vandringskamrater eller
träffat på i ödemarkskojor och turisthyddor, ha påtvungit
mig den iakttagelse, varmed jag började: friluftslivet som
nöje och rekreation är begränsat till ett visst samhällsskikt,
den s. k. medelklassen.
Det skulle alltså vara typiskt borgerligt, kanske brackigt,
eller med andra ord inte fint och fashionabelt nog att göra
en nöjesresa helt eller huvudsakligen till fots? Ja, inte vet
jag. Människan är ju alltid ett invecklat studieobjekt, även
när hon är plågsamt, förolämpande enkel; och när hon
börjar bestämma vad som är fint och inte fint, är hon
absolut outgrundlig. Jag måste emellertid anklaga henne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
