Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
av Vuojatätno. Sjöarnas stränder erbjödo en mera
egendomlig än tilltalande anblick med lövskog stående långt
ute i vattnet, så att man ofta kunde ro fram över
björktopparna; trots att uppdämningen vid Suorva nu fungerat
i två somrar voro lövträden ännu vid liv och stodo i full
grönska.
Stranden nedanför Akka har den mest lättgångna terräng,
vilken dock icke räcker mycket längre än till den första
stora älvkröken. Så långt upp gjorde sig uppdämningen
ännu märkbar, och ett där beläget lappviste var dränkt
under halvmeterdjupt vatten. Här lämnade vi flodstranden
och drogo oss upp emot fjällsidan med kurs på Akkas
västligaste toppar. Dalsidan mellan fjället och älven
upptages till större delen av tuviga myrmarker, vilka måhända
i gott väder icke äro alltför blöta, men som nu efter ett
par dagars ihållande regn voro allt annat än tilltalande. Vi
gingo därför högre upp mot fjället i hopp att där finna
fastare mark. Björkskogen ovan myrarna var emellertid
genomdragen av bäckdälder med höga videsnår, och där
björken glesnade bredde i stället gråvidet ut sig och tätnade
allt mera. Att steg för steg bana sig väg i dylik terräng
är, särskilt i regnväder, icke något odelat nöje, men vi
möttes här av en överraskning, som kom oss att glömma
alla svårigheter. Där bäckfåror genomskuro videsnåren
var, strax ovan björkskogen, örtvegetationen oerhört rik,
och genom de frodiga sängarna av mer än manshög
Aconitum och Angelica hade björnen kors och tvärs trampat
färska stigar. Angelicans blomställningar och unga skott
voro avbitna och de grova rötterna uppgrävda, skalade och
uppätna. Att björnen här åtminstone för en tid varit
vegetarian var också av vissa andra tecken att döma tydligt.
Även om björnens stigar icke voro av bekvämaste slag och
ej heller, såsom de för varje fjällvandrare välkända
renstigarna, syntes leda till något bestämt mål, var det en
sensation av angenämt slag att gå fram i hans spår.
Då regnet tilltog slogo vi, efter passerandet av Akajokotj,
läger på en skyddad plats i björkskogen. Akkas toppar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
