Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på bättre mark. Vi höllo oss ungefär mitt i den nu allt
bredare dalgången och fortsatte, tills mörkret tvingade oss
att slå läger nära Kåtokjokk.
Denna djupa och strida älv, som upprinner vid Pårteglaciären,
har rykte om sig att vara svår att komma över,
och det var först efter flera timmars letande och flera
misslyckade försök, som vi funno ett möjligt vadställe ungefär
mitt emellan bäckarna från Jeknavagge och Lullihavagge.
Kåtokjokk passerade på detta ställe en obetydlig tröskel i den
eljest jämnt lutande dalen, och där var strömmen mindre
stark. Vid provvadning utan ränsel visade det sig nätt och
jämnt möjligt att kunna stå emot strömmen, men tack vare
ränslarnas tyngd kommo vi över utan äventyr, för
säkerhets skull bundna i lina.
Det var nu vår avsikt att över Pårtefjällets vidsträckta
högslätt gå ned till Turistföreningens hydda vid Sjabtjakjaure
i dalgången mellan Kvikkjokk och Aktse. Utsikten
över den av obetydliga lågfjäll omgivna fjällslätten var
enformig i jämförelse med de scenerier, vi lämnade bakom
oss, men väglaget i stället desto bättre. Nu då färdens
egentliga svårigheter borde vara överståndna, unnade vi oss
i det härligaste solskensväder en lång middagsvila. Alla
tecken lovade fortsatt vackert väder, och vi lagade därför
i lugn och ro en bastant middag.
Vi fortsatte jämförelsevis högt uppe på sluttningen av
Stuor Jerta och undgingo därigenom alla videsnår. Framme
vid Unna Jerta öppnade sig utsikten mot väster över
Kalakjaure och Pårekslätten. Vattendelaren mellan Kalakjaure
och Kalakjokk är en låg men torr grusås, över vilken
idealiska terräng vi gingo med kurs på Kalaktjåkkos östra
brant. Efter en mindre stigning nådde vi randen av den
djupa, skogbeväxta dalgången med dess rad av sjöar mellan
Kables- och Pårtefjällen. Då det led mot kvällen och en
vandring genom skogen i skymningen kunde bli svår, tältade
vi för natten vid en bäck under de översta björkliderna.
Häftiga åskskurar tvingade oss följande dag att stanna i
tältet till långt fram på förmiddagen. Åskvädret efterträddes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
