Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TILL ANFALL MOT KEBNEPAKTE
av H. N. PALLIN
N GRÅVÄDERSDAG I KEBNEKAISE ÄR
gråare än allting annat; endast höga, mörka
bergväggar under det smala molntaket, ingen
bredd i luften, intet vatten, över vilket den
befriade blicken kan förlora sig i
horisonternas rogivande förhoppningar. Intet
vattenfall höjer sitt ljuva brus om kvällarna, då dagen tystnar
och nattens röster börja tala. Allt är instängt och tryckande.
Luften blir grå som en oktoberskymning. Dimman står
orörlig och jämntjock över fjällväggarna, och den svaga
kylan kan icke förtaga känslan av en genomträngande,
nästan höstlik fukt, som efter de gångna dagarnas arbete
till väders tränger ända in i själen och kör ut all vilja
till utsiktslösa ansträngningar på Kebnekaises borstiga
kammar. Och påsken stod för dörren och med denna den ena
klungan av nykomlingar efter den andra.
Lilliehöök sög sin pipa med långa, avmätta bloss och
frågade på sitt klara och genomträngande sätt: »Vad säger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
