- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1925. Blekinge /
335

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ETT REGN- OCH MYGGTÄTT TÄLT MED GOD
LUFTVÄXLING.

Under mina mångåriga fjällresor i Sarektrakten och även på
Spetsbergen har jag haft tillfälle att pröva en mängd olika
tältmodeller och även slagit mig på att konstruera nya, såsom den
i fig. 9 i Turistföreningens resehandböcker XXVII, Sarekfjällen,
avbildade.

Om det huvudsakligen gäller att skydda sig mot regn och köld
och man inte behöver fästa avseende vid tältets vikt, är det dubbla
tältet givetvis att föredraga. Men för färder i de svenska fjällen,
där utrustningen vanligen måste medföras på människorygg rätt
långa sträckor, är denna typ såsom varande alltför tung
vanligen utesluten.

I många fall måste man nöja sig ej endast med ett enkelt
tält, utan även ett av minsta dimension, såsom sitt- och
liggtälten med triangelförmigt längdsnitt (i stil med nämnda fig. 9).
Ibland kan man tillåta sig en medelväg och öka dimensionen.
Ett villkor måste emellertid alla tält avsedda för sommarresor
i de svenska fjällen uppfylla, nämligen att vara skapligt
myggtäta. Detta åstadkommes genom kappor vid nederkanten och
dubbla slag vid ingången. Ett ännu säkrare sätt är att fastsy
presenningsgolv; detta sätt medför dock den olägenheten, att
vatten som kommer in på golvet, stannar kvar.

Nästa pretention är, att tälttaket bör vara vattentätt utan att
tältet blir för kvavt. Med anledning av sistnämnda önskemål
kan ej taket strykas med linolja eller göras av
presennings-väv, ty tältet blir då så kvavt, att man knappt kan vara där.
Den enda hittills föreslagna metoden, som ger ett gott resultat,
är den med dubbelt tak. Denna metod tillämpas på den lilla,
under senare år rätt mycket använda, ursprungligen engelska
modell, som införts av Turistföreningen (avbildad å fig. 10 i
nämnda resehandbok). Den lilla vattenmängd, som kan sippra
igenom yttertaket, är vanligen så liten, att något dropp från
innertaket ej uppkommer. Gavelväggarna kunna naturligtvis bli
våta, men då de äro vertikala sker intet dropp från dem.

På den ifrågavarande engelska modellen fastgöres innertaket
vid marken och utspännes icke genom några över marken
befintliga stag. Detta ger anledning till att tältduken sjunker
in och minskar utrymmet i tältet. En annan olägenhet
ligger däruti, att yttertaket är hopfästat med innertaket genom
tvärstycken, vid vilka sönderslitning lätt sker i händelse av
storm.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:03:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1925/0373.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free