Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Även i det nordligaste Sverige har hembygdsrörelsen vunnit terräng.
Sålunda utvecklas en livlig verksamhet av Västerbottens låns
hembygdsförening, bildad i Umeå 1919. Den sist utkomna årsboken, red. av E.
Gafvelin och L. Karlfeldt, är synnerligen omfångsrik (ej mindre än 337
sidor) och bjuder följaktligen på ett ganska skiftande innehåll. Skönlitterära
bidrag på vers och prosa, delvis med notbilagor, omväxla med
folklivsskildringar, botaniska och zoologiska uppsatser m. m.
För att bevara Hälsinglands gamla kultur från glömska och förgängelse
ha åtskilliga sockenföreningar bildats. Främst bland dessa är Ovanåkers
hembygdsförening, vars publikation Helsingerunor utkommer i 4 häften
årligen, red. av P. A. Norén.
Av Dalslands hembygdsförbunds tidskrift Hembygden har sjunde
årgången utkommit. Tidskriften redigeras sedan 1922 av med. dr. E.
Bergman, som nedlagt ett betj^dande arbete till hembygdsvårdens tjänst.
Till en annan kategori av hembygdsböcker höra ortbeskrivningarna.
Främst bland dessa må nämnas Svenska bygder i äldre beskrivningar
utg. av docenten I. Sahlgren, varav 7 delar nu utkommit. Om Strömsholm
föreligger ett arbete utg. av slottsorganisten A. G. Bäckström, Fryksdalens
herrgårdar och bruk skildras av skriftställaren L. Brodin, folkskolläraren
S. H. Larsson beskriver Axbergs socken i Närke, och Föreningen Gamla
Halmstad, stiftad 1924, har utsänt sin första årsbok.
Hembygden, organ för Svenska ungdomsringen för bygdekultur, kan sägas
vara en föreningslänk mellan olika bygder och klasser. Den trevliga
tidskriften, red. av E. Granhammar, utkommer i 12 häften årligen. U. R.
Av den på J. A. Lindblads förlag utkommande serien
Hembygdsböckerna utkom under 1924 Gotland, en diger volym om 352 sidor med 114
illustrationer och redigerad av folkskoleinspektör Johannes Linnman.
Dessa hembygdsböcker skola fylla den dubbla uppgiften att vara
läseböcker såväl för skolan som för hemmet, och det är nog så, att i denna
dubbeluppgift ligger en viss fara. Ty man får ju dock förutsätta, att såväl
ämnesvalet som framställningssättet måste bli något olika när det gäller
läsning i hemmet, än när det är fråga om en läsebok för skolbruk.
Gotlandsboken har fått ett det vackraste företal, direkt riktat till alla
Gotlands barn från deras vän den gamle amiralen Jakob Hägg. Ingen
kunde vara mera värdig som inledare, Och därefter följa skildringarna
från den gamla ön, till antalet ej mindre än 70. Man måste ha mycket
gott om tid, för att icke redan denna höga siffra skall verka avskräckande.
Många av uppsatserna, särskilt de större, äro dock mycket intressanta.
Främst må nämnas uppsatserna: Hur naturen danat Gotland, Havsfisket,
Karlsöarna och En gotländsk myr, den sistnämnda hämtad ur Svenska
Turistföreningens årsskrift 1906.
Men vad man saknar är bl. a. ett par sammanfattande uppsatser om
Gotlands historia och den gamla hansestaden Visbyrs öden genom tiderna.
Ur den förra får man blott spridda episoder, och Visbyskildringen är både
i fråga om text och bilder mycket splittrad. Men trots dessa mindre
brister utgör boken ett värdefullt bidrag till hembygdslitteraturen.
På gränsen till hemb3rgdslitteraturen stå de fängslande berättelser, som
Julia Svedelius samlat under den gemensamma titeln: En ödebygdsfärd.
Författarinnan besitter en på personlig beröring under långa färder
vunnen kunskap om folket i det nordligaste Sveriges ödebygder. Ur denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
