Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Titel och innehåll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
†
LOIS AMÉEN
1862 - 1926
På aftonen den 20 januari sade Louis Améen glad och
frisk god natt till de sina. En ny dags morgon skulle det
icke vara honom förunnat att skåda. En hjärtförlamning
släckte under natten hans liv. Svenska Turistföreningen
förlorade i honom ej blott sin främste man utan ock en
av sina hängivnaste och yppersta tjänare.
Årsskriftens tryckning är vid tiden för justitierådet
Améens bortgång så långt framskriden, att det blott är
möjligt att till minnet av honom knyta några
tacksamhetens ord. En mera omfattande redogörelse för
hans insats till det svenska turistlivets fromma må vara
en uppgift för kommande tid.
Louis Améen var till yrket jurist, en duglig och
framstående sådan; han nådde också toppen av den
juridiska ämbetsstegen. I bottnen av sin natur var
han en lyriker, en naturdyrkare, som aldrig kände sig
så lycklig som ute i naturen, omgiven av viddernas
rena luft eller inandande skogens sköna dofter. Då
var han sig själv, då framträdde hela charmen i hans
djupt kultiverade personlighet, då föddes inom honom
de stämningar och de tankar, som togo sig uttryck i
de fint mejslade skildringar, av vilka denna årsskrift
innehåller så många och så utomordentliga prov.
I fjol lämnade han ett av sina yppersta bidrag,
skildringen av sin barndoms stad Karlskrona, där han
själv 1862 såg dagen. I Blekinges fagra lunder insöp
gossen sina första intryck av svensk natur. Som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 22:04:19 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/stf/1926/0007.html